Artwork arkiv - Sida 31 av 41

John Ericsson

Ingel Fallstedt, "John Ericsson" © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

På Avenyn mellan Allén och Parkgatan finns ett monument av en av Sveriges mest kända innovatörer. John Ericsson uppfann bland annat båtpropellern och skeppet USS Monitor.

Porträttet invigdes i oktober 1899 under hällande regn. Att en ny staty placerades var en stor sak och nästan en tiondel av stadens invånare hade samlats för att uppleva avtäckningen.

John Ericsson skapade redan som tonåring avancerade uppfinningar. Utöver propellern och skeppet USS Monitor* uppfann han bland annat varmluftsmaskinen, som också blev hans mest lönsamma innovation.

Den göteborgska skulpturen av honom kom till på initiativ av riksdagsmannen och järnvägsbyggaren Claes Adelsköld. En insamling startades och bidrag kom in, i första hand från göteborgare.

Kritiserat verk

Uppdraget gick till bildhuggaren Ingel Fallstedt som utbildat sig på Konstakademin, Stockholm och i München och Paris. Han ansågs vara en skicklig porträttör och hans verk var livfulla och impressionistiska.

Men verket kom att bli hårt kritiserat av stadens borgare, troligtvis samma personer som lämnat bidrag till monumentet. Kritiken handlade om att uppfinnaren avbildats med en allt för avslappnad hållning och skrynkliga byxor.

Konstnärens sista skulptur

Statyn av John Ericsson blev konstnärens sista. Strax efter att han färdigställt verket lades han in på Lunds lasarett för utmattningsdepression. Efter två veckor på sjukhus reste paret Fallstedt till Köpenhamn där de tog in på pensionat. På morgonen, fem månader före invigningen av skulpturen, hittades han död efter att ha begått självmord.

Sockeln i granit skapades av professor J G Clason och arkitekterna Yngve Rasmussen och Eugen Thorburn. Hela verket renoverades sommaren 2017. Då återskapades också några saknade delar.

Ingel Fallstedt levde mellan 1848 och 1899. Han visade tidigt intresse för konsten, men först när fadern dog började han på Konstakademin i Stockholm. Utbildningen bekostade han genom arvet från sin far. Fallstedt fortsatte sin utbildning i Paris, där han bland annat ska ha umgåtts med konstnären Paul Gauguin. Runt 1890 flyttade han till Göteborg och blev populär både som konstnär och i stadens sällskapsliv. I slutet av 1800-talet var Fallstedt med och moderniserade Konstakademin i Stockholm, i vilken han också blev ledamot 1897.

*På Maritiman – Göteborgs maritima Centrum kan du gå ombord på och bese ett unikt exemplar av en monitor vid namn Sölve från 1875.

Ägget

Egon Möller-Nielsen, "Ägget". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Ägget (eller Påskägget), av den dansk-svenske arkitekten och konstnären Egon Möller-Nielsen, bjuder in både barn och vuxna till lek.

Skulpturen, som är utförd i målad och infärgad cement med en inblandning av krossad marmor, köptes in 1951. Idén till konstverket fick konstnären av sin då treåriga dotter, som berättade att hon längtade efter något att klättra på, gömma sig i och leka i. Han ville att hans skulpturer skulle användas av barn och har sagt: ”Om barnet har glädje av en sak, då gillas det även av de vuxna, även om det har en för dem tills vidare främmande form”.

Kanske har vi numera lättare att ta till oss hans tidstypiska formspråk, för nog är Ägget en omtyckt skulptur av både barn och vuxna.

Förslag om att flytta skulpturen till en annan mer barn- och lekvänlig plats har kommit fram under åren, men eftersom materialet är skört har man inte ansett det möjligt.

Egon Möller-Nielsen levde mellan 1915-1959 och har utfört flera lekskulpturer runt om i Sverige. Ägget finns förutom i Göteborg även i Tessinparken och Fagerlidsparken i Stockholm.

Klippdocka (2)

Klippdocka. © Leo Pettersson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mitt under Älvsborgsbron, vid Röda sten, står ett stort kryss av granit.

Den bastanta skulpturen är huggen ur ett enda stort granitblock, i kontrast till verkets papperstunna titel.

Skulpturen ställdes upp i samband med konstnärens utställning Kub på Röda Sten konsthall 1997, men redan åtta år tidigare placerades en första version av verket på Redbergsplatsen.

Verket vid Röda sten ägs av konstnären och är långtidsdeponerat.

Konstnären Leo Pettersson föddes 1953 i Partille. Han är utbildad vid Valands konsthögskola och har gjort flera offentliga konstverk runt om i Sverige, däribland Kambrium, som är placerad precis bredvid Klippdocka på Röda sten. Pettersson är representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum.

Kambrium

Kambrium. © Leo Pettersson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Nedanför Älvsborgsbron ligger en konformad skulptur, där ena halvan står stadigt på fast mark medan den andra hänger ut över vattnet i hamninloppet.

Skulpturen består av sex cirkelformade skivor i granit, alla ungefär en halvmeter tjocka. Den största skivan har en diameter på cirka 220 centimeter, medan den minsta har en diameter på 60 centimeter.

Titeln Kambrium är också namnet på en geologisk period som inträffade för cirka 500 miljoner år sedan, då de första ryggradsdjuren uppträdde.

Kambrium visades första gången 1995 i utställningen Skulptur från granit till gelé – 30 svenska skulptörer, på Kungsportsplatsen i Göteborg. Efter utställningen flyttades verket till sin nuvarande plats vid Röda sten. Verket ägs och är långtidsdeponerat av konstnären.

Konstnären Leo Pettersson föddes 1953 i Partille. Han är utbildad vid Valands konsthögskola och har gjort flera offentliga konstverk runt om i Sverige. I Göteborg finns två versioner av verket Klippdocka, varav den ena är placerad precis bredvid Kambrium på Röda sten. Den andra versionen finns på Redbergsplatsen. Pettersson är representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum.

Lejon (Lejontrappan)

"Lejon" © Camilla Bergman Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2016

Alldeles invid Brunnsparken vakar ett lejonpar över hamnkanalen. Mellan dem, på den breda trappan ned mot vattnet, kan du slå dig ned för en lugn stund mitt i stadsvimlet.

Camilla Bergmans bronsstatyer kom till i samband med att Brunnsparken byggdes om. Invigningen gick av stapeln på Gustav Adolfdagen 6 november 1991 med flera tusen personer i publiken.

Men redan 1638 anlände de första lejonen till platsen. För att påminna om lejonet i Göteborgs stadsvapen hade den dåvarande Lejonbron fyra stående lejonfigurer vid brofästena.

Engagemang gav utdelning

I mitten av 1800-talet ersattes den gamla bron med en ny i järn. Den fick namnet Fontänbron efter fontänskulpturen i Brunnsparken. 1990 byggdes Brunnsparken om, bland annat för att få plats med spårvagnar. Samtidigt skapades den breda trappan ner mot vattnet för att skapa kontakt med hamnkanalen.

I projektet fanns inga pengar för nya lejonstatyer. Men på stadsbyggnadskontoret fanns den engagerade arkitekten Göran Wallin. Han fick flera företag och institutioner att tillsammans skänka den miljon som krävdes för att bekosta ett nytt lejonpar. De som finansierat skulpturerna är Östra Nordstadens Samfällighetsförening, Sveriges Riksbank, Fastighets AB Regnbågen, SPP, Göteborgs och Bohus Läns stadshypoteksförening, Handelsbanken, NCC Väst och Wasa Försäkring.

Skulptören Camilla Bergman föddes 1954 i Sundsvall. Hon är utbildad vid Konstfack i Stockholm och på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Lejonskulpturerna är hennes mest kända verk.

Victor Hasselblad

Victor Hasselblad © Ulf Celén/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Den 8 mars 2006, på Victor Hasselblads 100-årsdag, avtäcks skulpturen som föreställer honom, stående med sin egna karaktäristiska världsberömda kamera i händerna, en kamera som bland annat användes på flera amerikanska rymdfärder.

Astronauten Harrison H Schmitt som deltog i resan till månen 1972 med Apollo 17, invigde skulpturen. För att minna om kamerans historia ser man i bronsplattan ett avtryck av en ”månsko”.

Den ursprungliga skissen i lera till skulpturen gjordes av den nu avlidne författaren och skulptören Eino Hanski. Efter hans död använde Ulf Celén hans modell som utgångspunkt, men hade också fotografier av Victor Hasselblad till hjälp.

Skulpturporträttet är placerat på Götaplatsen nedanför Göteborgs konsthall.

Danserskor

Danserskor © Carl Milles/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

På Götaplatsen, till vänster om Göteborgs konstmuseums entré, står Carl Milles Danserskor. En skulptur vars likar återfinns på flera håll runt om i världen.

Materialet är brons och motivet två nakna, dansande kvinnor.
Det är inte svårt att förstå skulptören Milles intresse för den balans och spänning som finns i denna frusna dansscen. Lägg också märke till de fint gestaltade händerna.

Carl Milles var fascinerad av sin tids stora danserskor – som Isabella Duncan, Maud Allan och Mary Wigman. Det ledde till flera skulpturer med liknande motiv.
Danserskor finns även i Mjölby, Norrköping, Millesgården, Stockholm, Ekerö kommun och i Cranbrook, USA.

Statyn i Göteborg tillkom 1915. Den var i privat ägo till 1923, då den skänktes till Göteborgs Konstmuseum. Det var lagom till stadens 300-årsjubileum och den stora jubileumsutställningen.

Idag finns statyn på Götaplatsen, dit den flyttades 1952.

Skapade Poseidon

Carl Milles levde 1875-1955 och föddes i nuvarande Knivsta. Han var svensk skulptör, verksam i Europa och USA. Efternamnet tog han efter sin fars, Emil ”Mille” Anderssons, smeknamn.

I Göteborg finns flera av hans verk, kändast är kanske Poseidon med brunnskar på Götaplatsen.

Går du ofta hit, eller?

Vid den nya entrén till Stadsbiblioteket möter vi Yvonne T. Larssons tre pelare som skiljer sig markant från den stramhet man normalt förknippar med en pelares form.

Istället uttrycker de trots sin tyngd en slags lätthet med sin känsla av ett luftigt tyg som faller i mjuka veck. Pelarna, drygt tre meter höga, är gjutna i brons och sprutmålade i rött, gult och blått. Titeln på verket är Går du ofta hit, eller?

Konstnären berättar att hon ville skapa en slags motbild till Götaplatsens strama manliga formspråk och föra in en sinnlig och mer kvinnlig gestaltning till platsen. Lite längre upp på Götaplatsen, utanför Stadsteatern står två figurer i sten, en så kallad ”karyatid”, som är en pelare formad som kvinna och längre upp står den manliga motsvarigheten ”atlant” och bär upp taket över entrén och visst kan man ana att konstnären haft dessa med sig i tankarna i sitt verk.

Hon berättar vidare att hon inspirerats av bland annat Christo, konstnären som gjort sig känd för att klä in stora byggnader i tyg och av den engelsk-nigerianske konstnären Yinka Shonibare som i sina verk arbetar med frågor om kolonialism, ras och klass och ofta använder afrikanska kläder i starka färger i sina verk. Kanske kan man här hitta ledtrådar till lusten hos Yvonne T. Larsson att arbeta med färg och tyg.

Weeping Girl

Inne i Centralstationens väntsal står denna skulptur som ofta väcker känslor hos betraktaren.

Lutad med ena armen mot väggen står en liten flicka. Gråter hon, eller leker hon kurragömma? Det är inte alldeles självklart. Skulpturen kallas även för ”Lek eller allvar?”

Skulpturen ägs av Jernhusen och kom till sin plats efter samarbete med Pilane skulpturpark på Tjörn där Weeping Girl visades 2009.

Konstnären Laura Ford föddes i Wales 1961 och är annars känd för att främst arbeta med djur som motiv, inspirerad av författaren Beatrix Potters sagoböcker. I hennes verk får djuren en slags förmänskligad form, som sagoväsen eller mytologiska gestalter, och här finns mått av både humor och allvar. I Stockholm, nära Rosenbad, finns till exempel hennes Hemlös räv (Rag and Bone With Blanket).

Knoppning/Frö

Berit Lindfeldt utbildade sig på Valands konstskola under 1970-talet. Hon bor och verkar i Göteborg. 2014 visades hennes verk på en stor separatutställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm.

I Göteborg finns flera offentliga verk av henne, ”Hising Island” vid Kvilletorget och ”Boll” vid Älvsborgsplan i Majorna. Dessutom finns ett verk vid Volvos huvudentré i Torslanda.

I Majorna ligger Karl-Johansskolan, en unik byggnad i Göteborg, ritad 1924 av Gunnar Asplund. 1990 fick skolan omfattande skador vid en brand och efter renoveringen ville man ersätta en urna som tidigare varit placerad på utsidan av skolan. Berit Lindfeldt fick uppdraget av Lokalförvaltningen i Göteborg att skapa en skulptur som storleks- och formmässigt skulle knyta an till urnan. Hennes skulptur ”Knoppning/Frö” står sedan 1992 vid sidan av skolans entré. En oerhört laddad skulptur som i sin form nästan ser ut att kunna sprängas sönder av en inneboende kraft. Det finns ett citat av Albrecht Dürer som väl stämmer in på detta verk; ”Konsten ligger i sanning dold i naturen. Den som kan dra fram den, han har den”.

Den ursprungliga sockeln försvann efter att verket renoverats på grund av vandalisering.

Konstnärens hemsida: www.beritlindfeldt.se