Intertwined

"Intertwined" © Åsa Maria Bengtsson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2015
"Intertwined" © Åsa Maria Bengtsson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2015

I Hammarparken på en liten bergknalle ovanför lekplatsen är Åsa Maria Bengtssons konstverk ”Intertwined” placerat. Verket invigdes den 4 maj 2015.

På en ställning hänger en ”matta” med ett mönster som för tankarna till orientens mönstertradition. Det skulle kanske kunnat vara en matta som hängts ut för vädring av någon boende i området.

Så här beskriver konstnären sitt verk:

”I Hammarkullen bor det människor av många olika nationaliteter. Med mitt verk vill jag att tankarna ska gå till alla de människor som lever där och som tillsammans bildar ett mänskligt nätverk. En matta innehåller många detaljer som tillsammans bildar en helhet, där varje detalj ändå får lov att behålla sin ursprungliga färg. Intertwined betyder sammanflätad på svenska.”

Verket tillkom genom Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Universum

Universum. © Arne Jones/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist
"Universum". © Arne Jones/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist

Alldeles utanför Ungdomens hus på Frölunda torg står en spiralformad och rymdinspirerad skulptur. Ett tema som var extra aktuellt när verket först kom på plats, två år före Apollo 11 landade på månen.

Universum avtäcktes 1967, ett år efter invigningen av Frölunda torg, som då var Nordens största köpcentrum under tak. Verket är en abstrakt skulptur skapad av Arne Jones. Det kallas ibland också Ställbart Universum, troligtvis för att bultarna och ringarna ger sken av att kunna justeras och vridas efter egen smak.

2009 plockades skulpturen ner då torget skulle renoveras. Under förvaringen stals de tre inre ringarna. Skulpturen var därför inte komplett när renoveringen var klar, men sattes ändå upp i väntan på de stulna delarna ersattes. Det visade sig inte vara helt lätt, bland annat för att det var okänt vilken metallegering som använts i originalet. I november 2014 kom de saknade komponenterna till sist på plats och Universum blev komplett.

Ville ta konsten ut i staden

Skulptören Arne Jones levde 1914 och 1976 och är mest känd för sina abstrakta skulpturer, många med liknande rörelseenergi. Han utvecklade sina skulpturer från en grundform, som kunde byggas upp och varieras på olika sätt. Ofta kombinerade han moderna material med ett klassiskt tema.

Arne Jones ingick i konstnärsgruppen 1947 års män, som ville ta konsten ut i det offentliga rummet – något som låg i tiden.  1947 var samma år som Statens konstråd fick en årlig budget för att arbeta med enprocentregeln, som tillkommit tio år tidigare. Den innebär att en procent av kostnaderna i alla statliga och kommunala byggprojekt ska avsättas för konst.

Efter studier på Kungliga konsthögskolan i Stockholm och många år som verksam konstnär blev Arne Jones i slutet av 60-talet professor på Konstakademin. 1968 var han en av dem som representerade Sverige på Biennalen i Venedig. Hans kanske mest kända verk är Katedral 1, som finns uppsatt i Göteborg och i Västertorp, Stockholm. På frimärken från 1978 finns hans skulptur Rum utan filial. Titeln är en ordlek utifrån vännen Lars Ahlins novell Huset har ingen filial.

Havskatt

© Jonas Lindmark, "Havskatt". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
© Jonas Lindmark, "Havskatt". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Utmed fasaden på Novotel vid Klippan står Jonas Lindmarks ”Havskatt”.

Skulpturen i svartfärgad betong föreställer huvuddelen av en kattfisk med sitt karaktäristiska utseende.

Blue Peter

Blue Peter. © Eric Langert/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Blue Peter. © Eric Langert/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Innanför Eriksbergskranen på Norra Älvstranden sticker en samling båtskorstenar upp ur betongen. Av titeln att döma verkar åtminstone ett av handelsfartygen redo att lämna hamn.

På den tidigare stapelbädden, där Ostindiefararen byggdes 1996-2005, finns sedan 2013 konstnären Eric Langerts konstverk Blue Peter. Skulpturen består av ett antal betongfundament klädda i lackerad plåt och är resultatet av en tävling utlyst av Byggherrekonsortiet för Västra Eriksberg.

Formspråket för tankarna till gamla tiders fartygsskorstenar. Enligt konstnären själv ska det se ut som ”…hela handelsflottan förtöjd i bredd, beredd att stäva västerut”.

Signalflaggor inspirerade

Symbolerna och färgerna på plåtarna är bland annat hämtade från de signalflaggor som tidigare användes som internationellt kommunikationsmedel inom sjöfarten. Titeln Blue Peter anspelar på en blå signalflagga med en vit fyrkant i mitten med betydelsen ”fartyget redo att lämna hamn”.

Scenografen, skulptören och formgivaren Eric Martin Langert föddes 1956 och utbildade sig på Konstindustriskolan i Göteborg. Han arbetar med stor bredd, bland annat med scenografi, utsmyckningar, skulptur, utställningsformgivning och lekparker.

Vågens tjusning

Per Hasselberg, "Vågens tjusning". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Per Hasselberg, "Vågens tjusning". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Om man läser konstnärens intention med verket ”Vågens tjusning”, som handlar om hur en ung kvinna lockas av ljuva förföriska toner från en näck, dold i det svarta vattnet nedanför, inser man snart att själva andemeningen med verket gått förlorad i och med att den tidigare stensatta dammen nu fyllts igen och där står nu flickan på en planteringsyta istället, där inte en våg syns på långt håll.

Det svartvita fotot visar på hur konstverket tidigare var placerat.

Konstnären Per Hasselberg (1850-1894) skapade ”Vågens tjusning” 1888 i Paris. Han började sin bana som snickarlärling i Karlshamn efter att ha visat talang för bland annat träsnideri. När han kom till Karlshamn från sin födelseort Hasselstad utanför Ronneby hette han Per Åkesson. Senare tog han sig sitt nya efternamn Hasselberg efter födelseorten. Efter några års utbildning i Stockholm fick han ett statligt yrkesstipendium och åkte till Paris där han slår om och blir skulptör. På Parissalongen gör han succé med sin skulptur ”Snöklockan”.
Han flyttar senare hem till Sverige igen där han bland annat vistas i Göteborg som rådgivare åt Pontus Fürstenberg när  denne skulle anlägga sitt privata galleri i Fürstenbergska palatset i Brunnsparken, (idag benämnt Palacehuset). Han dör 1894, endast 44 år gammal.

I Göteborg finns ett flertal skulpturer av Hasselberg. På Göteborgs Konstmuseum i Fürstenbergska galleriet finns originalen i marmor av ”Snöklockan” och ”Grodan”. Han har också gjort den kända ”Såningskvinnan” (Johanna i Brunnsparken) och en bronsbyst i Hagaparken, föreställande S.A Hedlund.

John Ericsson

Ingel Fallstedt, "John Ericsson" © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Ingel Fallstedt, "John Ericsson" © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

På Avenyn mellan Allén och Parkgatan finns ett monument av en av Sveriges mest kända innovatörer. John Ericsson uppfann bland annat båtpropellern och skeppet USS Monitor.

Porträttet invigdes i oktober 1899 under hällande regn. Att en ny staty placerades var en stor sak och nästan en tiondel av stadens invånare hade samlats för att uppleva avtäckningen.

John Ericsson skapade redan som tonåring avancerade uppfinningar. Utöver propellern och skeppet USS Monitor* uppfann han bland annat varmluftsmaskinen, som också blev hans mest lönsamma innovation.

Den göteborgska skulpturen av honom kom till på initiativ av riksdagsmannen och järnvägsbyggaren Claes Adelsköld. En insamling startades och bidrag kom in, i första hand från göteborgare.

Kritiserat verk

Uppdraget gick till bildhuggaren Ingel Fallstedt som utbildat sig på Konstakademin, Stockholm och i München och Paris. Han ansågs vara en skicklig porträttör och hans verk var livfulla och impressionistiska.

Men verket kom att bli hårt kritiserat av stadens borgare, troligtvis samma personer som lämnat bidrag till monumentet. Kritiken handlade om att uppfinnaren avbildats med en allt för avslappnad hållning och skrynkliga byxor.

Konstnärens sista skulptur

Statyn av John Ericsson blev konstnärens sista. Strax efter att han färdigställt verket lades han in på Lunds lasarett för utmattningsdepression. Efter två veckor på sjukhus reste paret Fallstedt till Köpenhamn där de tog in på pensionat. På morgonen, fem månader före invigningen av skulpturen, hittades han död efter att ha begått självmord.

Sockeln i granit skapades av professor J G Clason och arkitekterna Yngve Rasmussen och Eugen Thorburn. Hela verket renoverades sommaren 2017. Då återskapades också några saknade delar.

Ingel Fallstedt levde mellan 1848 och 1899. Han visade tidigt intresse för konsten, men först när fadern dog började han på Konstakademin i Stockholm. Utbildningen bekostade han genom arvet från sin far. Fallstedt fortsatte sin utbildning i Paris, där han bland annat ska ha umgåtts med konstnären Paul Gauguin. Runt 1890 flyttade han till Göteborg och blev populär både som konstnär och i stadens sällskapsliv. I slutet av 1800-talet var Fallstedt med och moderniserade Konstakademin i Stockholm, i vilken han också blev ledamot 1897.

*På Maritiman – Göteborgs maritima Centrum kan du gå ombord på och bese ett unikt exemplar av en monitor vid namn Sölve från 1875.

Ägget

Egon Möller-Nielsen, "Ägget". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014
Egon Möller-Nielsen, "Ägget". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2014

Ägget (eller Påskägget), av den dansk-svenske arkitekten och konstnären Egon Möller-Nielsen, bjuder in både barn och vuxna till lek. 

Skulpturen, som är utförd i målad och infärgad cement med en inblandning av krossad marmor, köptes in 1951. Idén till konstverket fick konstnären av sin då treåriga dotter, som berättade att hon längtade efter något att klättra på, gömma sig i och leka i. Han ville att hans skulpturer skulle användas av barn och har sagt: ”Om barnet har glädje av en sak, då gillas det även av de vuxna, även om det har en för dem tills vidare främmande form”.

Kanske har vi numera lättare att ta till oss hans tidstypiska formspråk, för nog är Ägget en omtyckt skulptur av både barn och vuxna.

Förslag om att flytta skulpturen till en annan mer barn- och lekvänlig plats har kommit fram under åren, men eftersom materialet är skört har man inte ansett det möjligt.

Egon Möller-Nielsen levde mellan 1915-1959 och har utfört flera lekskulpturer runt om i Sverige. Ägget finns förutom i Göteborg även i Tessinparken och Fagerlidsparken i Stockholm.

 

Klippdocka (2)

Klippdocka. © Leo Pettersson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014
Klippdocka. © Leo Pettersson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Mitt under Älvsborgsbron, vid Röda sten, står ett stort kryss av granit.

Den bastanta skulpturen är huggen ur ett enda stort granitblock, i kontrast till verkets papperstunna titel.

Skulpturen ställdes upp i samband med konstnärens utställning Kub på Röda Sten konsthall 1997, men redan åtta år tidigare placerades en första version av verket på Redbergsplatsen.

Verket vid Röda sten ägs av konstnären och är långtidsdeponerat.

Konstnären Leo Pettersson föddes 1953 i Partille. Han är utbildad vid Valands konsthögskola och har gjort flera offentliga konstverk runt om i Sverige, däribland Kambrium, som är placerad precis bredvid Klippdocka på Röda sten. Pettersson är representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum.

Kambrium

Kambrium. © Leo Pettersson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014
Kambrium. © Leo Pettersson/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

Nedanför Älvsborgsbron ligger en konformad skulptur, där ena halvan står stadigt på fast mark medan den andra hänger ut över vattnet i hamninloppet.

Skulpturen består av sex cirkelformade skivor i granit, alla ungefär en halvmeter tjocka. Den största skivan har en diameter på cirka 220 centimeter, medan den minsta har en diameter på 60 centimeter.

Titeln Kambrium är också namnet på en geologisk period som inträffade för cirka 500 miljoner år sedan, då de första ryggradsdjuren uppträdde.

Kambrium visades första gången 1995 i utställningen Skulptur från granit till gelé – 30 svenska skulptörer, på Kungsportsplatsen i Göteborg. Efter utställningen flyttades verket till sin nuvarande plats vid Röda sten. Verket ägs och är långtidsdeponerat av konstnären.

Konstnären Leo Pettersson föddes 1953 i Partille. Han är utbildad vid Valands konsthögskola och har gjort flera offentliga konstverk runt om i Sverige. I Göteborg finns två versioner av verket Klippdocka, varav den ena är placerad precis bredvid Kambrium på Röda sten. Den andra versionen finns på Redbergsplatsen. Pettersson är representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum.

Lejon (Lejontrappan)

"Lejon" © Camilla Bergman Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2016
"Lejon" © Camilla Bergman Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2016

Alldeles invid Brunnsparken vakar ett lejonpar över hamnkanalen. Mellan dem, på den breda trappan ned mot vattnet, kan du slå dig ned för en lugn stund mitt i stadsvimlet.

Camilla Bergmans bronsstatyer kom till i samband med att Brunnsparken byggdes om. Invigningen gick av stapeln på Gustav Adolfdagen 6 november 1991 med flera tusen personer i publiken.

Men redan 1638 anlände de första lejonen till platsen. För att påminna om lejonet i Göteborgs stadsvapen hade den dåvarande Lejonbron fyra stående lejonfigurer vid brofästena.

Engagemang gav utdelning

I mitten av 1800-talet ersattes den gamla bron med en ny i järn. Den fick namnet Fontänbron efter fontänskulpturen i Brunnsparken. 1990 byggdes Brunnsparken om, bland annat för att få plats med spårvagnar. Samtidigt skapades den breda trappan ner mot vattnet för att skapa kontakt med hamnkanalen.

I projektet fanns inga pengar för nya lejonstatyer. Men på stadsbyggnadskontoret fanns den engagerade arkitekten Göran Wallin. Han fick flera företag och institutioner att tillsammans skänka den miljon som krävdes för att bekosta ett nytt lejonpar. De som finansierat skulpturerna är Östra Nordstadens Samfällighetsförening, Sveriges Riksbank, Fastighets AB Regnbågen, SPP, Göteborgs och Bohus Läns stadshypoteksförening, Handelsbanken, NCC Väst och Wasa Försäkring.

Skulptören Camilla Bergman föddes 1954 i Sundsvall. Hon är utbildad vid Konstfack i Stockholm och på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Lejonskulpturerna är hennes mest kända verk.