En Joker i leken

En Joker i leken © Leif Ericson/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

En fyra meter hög och färgglatt målad spaljé på en innergård vid Sörhallskajen är både ett konstverk och en naturlig plats att vistas vid för de boende i fastigheten.

Konstnären Leif Ericson som utfört spaljén har i sitt konstnärskap gjort sig känd för sina färgstarka målningar med motiv av lekfulla figurer från commedia dell àrte-traditionen. Kasper, Harlequin och Jokern är några av dessa återkommande figurer.

Spaljén är skapad av grönlackade böjda metallrör som avslutas i toppen med en slags krona. Ner från spaljéns överdel hänger en lustig figur med gul fågelnäbb och en röd tuppkam. Från vänster kikar en mindre rödnäst figur med en gulgrön hatt fram.

Leif Ericson föddes 1927 i Mölndal. Han gick på Valands konstskola under 1950-talet och hade konstnären Endre Nemes som lärare. Nemes surrealistiska stil påverkade Ericsons uttryck starkt, som har beskrivits som ”lekfull kubism”. Han spelade även trummor i Landala Red Hot Stompers och i Riverside Jazz Band.

Konstverket tillhör och är bekostad av bostadsrättsföreningen vid fastigheten där den är placerad.

Inkommande kraft

Fasaden på den kommunala förvaltningen Kretslopp och vattens huvudkontor vid Alelyckan pryds sedan 2019 av en 30 meter lång konstgestaltning skapad av återvunnen aluminium.

Konstnären Christine Ödlund tog ett helhetsgrepp i sin gestaltning som sprider sig i hela byggnaden, såväl inomhus och utomhus. Verkets delar knyter alla an till kretsloppet och har bland annat hämtat sin inspiration från fotosyntesen, kompostering och sophantering.

Fris av återvunna pantburkar

Den yttre delen som vetter mot Gamlestadsvägen och som allmänheten kan se, består en fris skapad av återvunnen aluminium från gamla pantburkar. Motiven i frisen består bland annat av kraftigt uppförstorade växtplankton, metalliska strukturer hämtade från vattnet i Göta älv och cyanobakterier.

Konstnären, som även är utbildad tonsättare, beskriver hur hon också vävt in musik och ljud i sitt verk genom väggfrisens rytm och rörelse som i ett musikaliskt partitur.

De delar av konstverket som finns inne i byggnaden och som inte är möjliga att se för allmänheten (foto på dessa finns bland bilderna här) består av tre mindre aluminiumfriser, liknande dem på utsidan, två videoverk som visar en nedbrytningsprocess, en större flyttbar oljemålning och sju oljepastellmålningar, alla med motiv som knyter an till verksamheten som bedrivs i byggnaden.

Verkets titel Inkommande kraft hämtade konstnären från en skylt i ett äldre underjordiskt kontrollrum. Skylten satt på en kontrollpanel varifrån man styrde vattenflödet.

Så här säger konstnären om titeln:

”Titeln i sig själv alstrar nästan energi – tänk att omvandla allt som passerar till kraft, oavsett om det är vatten, sopor, gifter eller små eller stora besvärligheter över huvud taget! Titeln är också både poetisk och förbryllande, vilket jag tycker om.”

Utforskar vetenskap och musik

Christine Ödlund är konstnär och tonsättare verksam i Stockholm. Hon har examen från Konstfack, Kungliga Konsthögskolan och har även studerat elektroakustisk komposition vid EMS (Elektromusikstudion i Stockholm). Hennes mångfacetterade och experimentella konst utforskar ofta ämnen som vetenskap, metafysik och musik, genom måleri, teckning, ljud -och videoinstallation samt animation.

Christine Ödlunds verk finns i flera samlingar på museer i Sverige och utomlands, till exempel Moderna Museet, Magasin III: Museum & Foundation for Contemporary Art, Stockholm, Statens Konstråd och Trondheims konstmuseum.

Verket Inkommande kraft ägs och förvaltas av Higab, och är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Meaning well by doing harm

Meaning well by doing harm © Goran Hassanpour & Fanny Zu Knyphausen 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Nio stängda dörrar sammanfogade i en spiralform lyser vitt på en gräsyta i ett bostadsområde i Kortedala.

Verket består av totalt nio paneler i en spiralform, gestaltade som dörrar med handtag och lås. Spiralformen i konstverket bygger på principen om det gyllene snittet. Den vitlackerade ytan täcks av en schematisk översikt, ett språkträd, över de ännu levande och utdöda indoeuropeiska språken och dess språkstammar. De utdöda språken är överstrukna.

Så här säger konstnären Goran Hassanpor om verket och idén bakom:

”När jag fick reda på att svenska och mitt modersmål kurdiska kommer från samma rot i det indoeuropeiska språkträdet väcktes min fascination för språk och hur de hänger ihop. Trots att de två språken är så olika har de gemensam historia! Vi valde att i språkträdet även ha med de utdöda språken som funnits men försvunnit, så att det går att följa språkutvecklingen i verket.”

Här kan du läsa hela intervjun med Goran Hassanpor.

Konstverket Meaning well by doing harm invigdes lördag den 23 november 2019 och har tillkommit genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Hagavågen

Hagavågen © Signe Johannesen/Erik Rören. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019. Bild publicerad med konstnärernas tillstånd.

I strålande solsken den 5 juni 2019 invigdes Hagavågen på Pehr Eriksson plats i Haga. Ett stort antal barn tågade tillsammans med de båda konstnärerna gatan fram mot konstverket och invigningsceremonin.

GöteborgsLokaler, som bland annat ansvarar för ett flertal torgplatser i Göteborg, planerade att rusta upp platsen och ville då också tillföra en konstnärlig gestaltning som skulle förhålla sig till platsen och Hagas historia.

I samarbete med Göteborg Konst utlystes 2017 en tävling och cirka hundra intresseanmälningar kom in. Valet föll till slut på konstnärsduon Rören/Johannessen.

Två år senare kom Hagavågen på plats. Arbetet med att ta fram konstgestaltningen har föregåtts av ett samarbete mellan konstnärerna och nära 300 skolbarn från Haga, där de genom olika demokratiska processer fått vara med och direkt påverka utseendet och utformningen av Hagavågen. Exempelvis har färgvalet tillkommit genom förslag från barnen och de färger som fick flest röster blev sedan de som nu syns på verkets sex delar.

Till verket hör också sången En vädjan till yttrandefriheten som skapats av barnen, konstnärerna och musikern Magnus Holmén. Sången kan du höra här.
Sångtexten återges längst ner på denna sida.

Fängslad journalist namngav platsen

Rören/Johannessens gestaltning är mångbottnad och knyter an till platsen genom att verket är en hyllning till yttrandefriheten och demokratin. Pehr Eriksson, som gett namn åt platsen, var en socialdemokratisk journalist och grundare av tidningen Folkets Röst. I egenskap av tidningens ansvarige utgivare dömdes han 1888 till fängelse för majestätsbrott för en text som publicerats i tidningen.

Nu är platsen vid Västra Hagaskolan omgjord till ett Speakers Corner där var och en kan ställa sig på talarplatsen och säga sin mening. Formen på gestaltningens delar kan tolkas som änden på ett talrör eller som pratbubblor, med en tydlig riktning utåt och framåt som en påminnelse av vikten att kunna göra sig hörd.

Hagavågen har nu också blivit en populär samlingsplats för barn och unga som gärna sitter, klättrar och leker på skulpturen.

En vädjan till yttrandefriheten

Om man får säga vad man vill, varför vill du säga så?
Varför såra, hota, skrämma? Kan du förklara så jag förstår.
Om man säger vad man vill. Ord som sårar och förstör.
Kanske bättre att tiga still tills man förstår vad orden gör.

Nå’n sa: stickor och sten kan bryta mina ben,
men era ord kan mig aldrig såra.
Jag tror att den som sa det aldrig har varit med
om när ögonen bränner av tårar.

Tårar du håller tillbaka. Vill inte visa hur ont det gör.
Inte visa din sårbarhet. Inte släppa nå’n innanför.
Blir du glad av att jag blir ledsen? Växer du när jag krymper ihop?
Ingen får bryta mönstret. Stöpta i samma form allihop.

Och det jag säger om dig säger nog mer om mig.
Tror du inte det, så säg?
Och de orden du hör, tänk vad illa de gör.
Ja, jag får säga dem, men är det ändå okej?

Så vilken värld vill vi leva i? Våra val blir vår verklighet.
Låt var och en va’ sig själv. Hylla vår olikhet.
Utan den vore livet trist. Färre färger på vår palett.
Och vem kan ändå döma om vad som är fel och rätt?

Säg inte allt som du tänker, sånt som sårar och kränker.
Låt dina ord skänka trygghet och tröst.
För det är sant som sagt, att orden har makt,
och det bor en kraft i din röst.

Om jag får säga vad jag vill, vad vill jag säga då?
Vad vill jag ge er omkring? Kanske just det jag själv vill få.

Här kan du läsa en intervju med konstnärsduon Rören/Johannesen.

Verket Hagavågen är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Par på styltor

Par på styltor © Stephan Balkenhol/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Vid kårrestaurangen på Chalmers tekniska högskola balanserar en man och en kvinna på höga röda styltor. Med sina opersonliga kläder och neutrala ansiktsuttryck är de varken du eller jag och samtidigt var och en av oss.

De fem meter höga skulpturerna av den tyske Stephan Balkenhol kom på plats 2004. Först placerades de vid högskolans entré, men flyttades senare till gräskullen vid Sven Hultins gata. Figurerna är först handsnidade i trä och sedan avgjutna i brons.

Balkenhol, som intresserar sig för den mänskliga figurens roll i samtida konst, är känd för sin tekniska skicklighet när han med hammare och mejsel skapar sina gestalter.

Du och jag

Under hans tid på Hamburg School of Fine Arts var de minimalistiska och konceptuella trenderna starka och Balkenhol saknade den mänskliga gestalten. Sedan dess har han använt sitt konstnärskap för att återinföra människan i konsten. Själv har han beskrivit det så här:  ”Jag måste återuppfinna figuren för att återuppta en avbruten tradition”.

Hans porträtterar människor och djur. I sina grovhuggna skulpturer kombinerar han anonyma mänskliga figurer med höga piedestaler, alla snidade av massiva block, ofta av poppel eller wawa. Figurernas yttre ger inga ledtrådar om social status, yrke eller personlighet. Ansiktsuttrycket är alltid allvarligt och neutralt. Just genom deras anonymitet gör konstnären dem till dig och mig. De är inga alls och på samma gång var och en av oss.

100 institutioner

Bildhuggaren Stephan Balkenhol föddes 1957. Hans verk har visats på många institutioner och i offentliga miljöer och skapat uppmärksamhet i städer som Rom, London, Paris, Berlin och New York. Han finns representerad på närmare 100 internationella institutioner, bland annat Neue Pinakothek i München, Peggy Guggenheim Collection i Venedig, The National Museum of Art i Osaka, Art Institute of Chicago och Hamburger Bahnhof i Berlin. Den hittills högsta skulpturen är en sex meter staty av cederträ i Ceasars forum i Rom.

Verket Par på styltor beställdes och bekostades av Statens Konstråd 2003.

Amason i strid med panter

August Kiss, kopia av "Amason i strid med panter". 1850 © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Inne i ett glashus i norra delen av Trädgårdsföreningen höjer en Amason-krigare sitt spjut för att skydda sig och sin häst från en attackerande panter.

Statyn är en av många kopior av det tre gånger större originalet framför Altes Museum i Berlin. Med verket fick den tyske konstnären August Kiss sitt stora genombrott 1839.

Precis som många andra konstnärer under mitten av 1800-talet inspirerades Kiss av de klassiska mytologiska berättelserna. En av dem handlar om amasonerna, en grupp persiska kvinnliga krigare. Med sin skulptur skildrar Kiss en dramatisk scen där en av dem försvarar sig och sin häst mot en attackerande panter.

”Husbondeväldets kullstörtande”

Med sin beslutsamma blick och handlingskraft väckte motivet stor uppståndelse i dåtidens Berlin. Nyheterna nådde hela vägen till Sverige. Så här stod det i tidningen Dagligt Allehanda i januari 1843:

”Under de sista månljusa nätterna i december samlade sig en stor skara af modiga och emancipationslystna jungfrur och mamseller, enkor och fruar, på den vida gårdsplanen utanför det gjuteri, där herr von Kiss håller på att gjuta en amazongrupp. En sammansvärjning som kan komma håren att resa sig äfven på den djerfvaste mans hufvud, ty det lär icke varit fråga om mer eller mindre än husbondeväldets kullstörtande, äktenskapets förkastande och ett evigt hat till alla dem som ej vilja böja sig under det milda, qvinliga oket.

Det har väckt en sensation hos Berlins manliga befolkning, så mycket mer som man ännu hotas med lagen om äktenskapsskilnaden. Ja man lär till och med ha anhållit, att amazongruppen icke må uppställs till allmänt åskådande, på det att de qvinliga sinnena icke ännu mer må retas.”

Skyddas av glas

Det finns ingen dokumentation om hur verket kom till Göteborg eller vem som bekostade det. Från början var det placerat utomhus framför Palmhuset i Trädgårdsföreningen.

Skulpturen är gjuten i zink som är ett mycket mjukare och känsligare material än brons. Den målades sedan i olika färgskikt för att se ut som att den var gjord i brons. Materialet tog med tiden skada och även ena armen och spjutet försvann. 2006 beslöts att konservera skulpturen, komplettera den med en ny arm med tillhörande spjut och flytta in den i ett skyddande lusthus.

Det finns ytterligare en kopia av skulpturen, som nu finns i Tyskland. Den är gjuten hos företaget J.&C.G. Bolinder i Stockholm någon gång under 1800-talets senare hälft. Amasonerna är också ett relativt vanligt motiv i konsten, exempelvis finns skulpturen Sårad Amason framför Göteborgs Konstmuseum.

Skulptören August Kiss levde mellan 1802 och 1865 i Berlin. Efter genombrottet med Amason i strid med panter fick han flera prestigefyllda uppdrag och utförde bland annat ryttarstoder av Fredrik II och Fredrik Vilhelm III.

Järn och Sand

Järn och Sand © Göran Bäckström Foto: Arkivfoto

Skulpturen som försvann in i grönskan (och glömskan).

Mer eller mindre av en slump kom det fram att det skulle finnas en skulptur på Syster Estrids gata på Guldheden. Trots tidigare försök att lokalisera den misslyckats, fick vi nu en mer bestämd placering angiven och helt överväxt och dold i grönska hittades den till slut.

Konstnären Göran Bäckström (1926-?) gick på Valands konstskola 1951-56 och hade bland annat Endre Nemes som lärare. En tid efter utbildningen tappade han intresset för konst och började arbeta med annat.

Bakom en häck vid en parkeringsplats på Syster Estrids gata står nu denna modernistiska skulptur kvar, helt genom- och överväxt av träd och buskar och dold av häcken från gatan. Med tanke på titeln kan man tänka sig att den var placerad i eller nära en sandlåda/lekplats.

På några äldre arkivfoton från mitten av 1960-talet ser man hur skulpturen såg ut ett antal år efter att den kom på plats. Ateljéhusen på samma gata var inflyttningsklara 1957 och troligt är att ”Järn och sand” tillkom ungefär vid denna tid.

Skulpturen ägs och förvaltas av Bostadsbolaget i Göteborg.

Teckning

Konstverket Teckning, Helena Mutanen, 2019
Teckning

Vad ser du? Skulpturen bland bostadshusen i Järnbrott är tvetydig, precis som 1800-talsteckningen den hämtat inspiration från.

Titeln på Helena Mutanens verk anspelar på en teckning som först publicerades i ett tyskt humormagasin 1892. Den kunde ses både som en anka och en kanin och blev senare en del av filosofen Ludwig Wittgensteins diskussion kring hur vi uppfattar olika former. När teckningen publicerades i hans skrift Filosofiska undersökningar 1953 fick den stor spridning.

Enligt vissa teorier sägs sättet du ser bilden på också kunna avslöja hur snabbt din hjärna arbetar och hur kreativ du är. En del hävdar att de som snabbast ser mer än ett djur i skulpturen eller teckningen är de som är mest kreativa. Andra undersökningar menar att människor ser olika djur beroende på när bilden visas. Runt påsk är det fler som ser kaninen först, medan människor i oktober oftare ser ankan. Oavsett vad du tror om det erbjuder motivet som storskalig, tredimensionell version ännu fler vinklar än originalet. Så vad ser du?

Kom på plats genom enprocentregeln

Konstverket kom på plats i april 2019 och är beställt och bekostat av Bostadsbolaget i Göteborg genom enprocentregeln. Den säger att en procent av kostnaderna i alla statliga och kommunala stadsutvecklingsprojekt ska avsättas för konst.

Helena Mutanen föddes 1965 och utbildade sig på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon arbetar främst med skulpturer och installationer och har undervisat på konsthögskolan i Bergen. Med sin debut 1999 på Galleri Engström i Stockholm fick hon stor uppmärksamhet. Därefter har hon producerat ett flertal utställningar i Sverige men också utanför landet, exempelvis på Centrum för nutida konst i Warszawa, på Gallery F 15 i Moss i Norge och på Charlottenborg i Köpenhamn i Danmark.

Hon har gjort flera offentliga konstgestaltningar i Sverige. I Göteborg finns också skulpturen Växa upp.

Verket ägs och förvaltas av Bostadsbolaget i Göteborg.

Game Changer

Game Changer © Michael Johansson/Bildupphovsrätt 2019. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2019

Alla som varit i en idrottshall känner säkert igen alla de banmarkeringar i olika färger som täcker golvet och markerar gränserna för olika sportaktiviteter.

Konstnären Michael Johansson har i sin konstgestaltning av Nya Lundenhallen valt att lyfta ut delar av dessa banmarkeringar och placera dom på två av idrottshallens väggar.

Gestaltningen tar effektivt tag i de stora väggytorna genom att spela de olika färgerna och formerna mot varandra och berättar samtidigt på ett underfundigt vis vad som försiggår på insidan av väggarna.

Michael Johansson är född 1975 i Trollhättan. Han har gjort sig känd för sina installationer och skulpturer ofta skapade av återvunnet material från loppmarknader. I sina pusselliknande verk sammanfogar han sedan ihop föremålen till en ny helhet, sammanfogade med millimeterprecision.

Verket ägs och förvaltas av Idrotts- och Föreningsförvaltningen i Göteborg.

Verket Game Changer är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Plante Noir

© Gun Gordillo, 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Gun Gordillos ”Plante Noir” (svart växt) står sedan 1993 framför entrén till Högskolan för design och konsthantverk.

En stiliserad enkel form som kan föra tankarna till en tulpan. Den översta plana delen av skulpturen är av koppar som med tiden ärgat och antagit samma färg som taken på skolbyggnaden. På undersidan av denna del sitter några färgade neonrör som kastar ett milt sken.

Konstnären Gun Gordillo är född 1945 i Lund. Hon bor och verkar i Köpenhamn.
Konstnärens hemsida.