Färg-arkiv - Sida 3 av 5 - Göteborg Konst

Plante Noir

Gun Gordillos ”Plante Noir” (svart växt) står sedan 1993 framför entrén till Högskolan för design och konsthantverk.

En stiliserad enkel form som kan föra tankarna till en tulpan. Den översta plana delen av skulpturen är av koppar som med tiden ärgat och antagit samma färg som taken på skolbyggnaden. På undersidan av denna del sitter några färgade neonrör som kastar ett milt sken.

Konstnären Gun Gordillo är född 1945 i Lund. Hon bor och verkar i Köpenhamn.
Konstnärens hemsida.

Vinkling och bortklipp

"Vinkling och bortklipp", skulptur. © Ingela Palmertz/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Framför entrén och runt ett hörn på husfasaden till Kaggeleds äldreboende har Ingela Palmertz gjort en konstgestaltning.

På ytan framför entrén på en stram granitsockel, står vad som vid en första anblick ser ut som ett vikt pappersflygplan av den sorten som många allra först lärde sig att vika. Ingela Palmertz ljusblå pilformade ”flygplan” pekar upp mot fasaden och är helt säkert en bra fungerande markör för nya besökare om var entrén är belägen.

Mot gatan syns den andra delen av verket, ”Bortklipp”, som viker sig runt hörnet. En drygt fyra meter lång vinklad, målad stålplåt i lila, ljusblått, rött och rosa som med sin form och färgsättning ger sken av en större tredimensionalitet än vad den egentligen har.

Det tvådelade konstverket binder ihop ytan framför äldreboendet och tillför också något oväntat i miljön vilket ger platsen en ökad dynamik.

thinking thinking dot dot dot

Pulserande neonsymboler i ett kvällsmörkt bostadsområde i Rannebergen. Är det en bar eller kanske en nattklubb? De blinkande orden Åter och Vinn avslöjar byggnadens verkliga funktion.

I dagsljus är det en ganska vanlig byggnad, en gammal panncentral som gjorts om till en egen återvinningscentral för hyresgästerna. När skymningen faller tar verket och dess ljuskodade budskap över.

Huset valdes ut som en av de platser som Bostadsbolaget upplåter för offentlig konst, enligt enprocentregeln. Den säger att en procent av kostnaderna i alla statliga eller kommunala stadsutvecklingsprojekt ska avsättas för konst.
Tillsammans med Göteborgs Stads konstenhet, Göteborg Konst, formulerades ramarna.

Den konstnärliga gestaltningen skulle kunna upplevas på håll, ge en upplevelse och på ett intresseväckande sätt tolka byggnadens funktion. Uppdraget gick till den Göteborgsbaserade konstnären Ilja Karilampi. När den nya återvinningsstationen Fjälltippen invigdes hösten 2018 var den klädd i verket thinking thinking dot dot dot.

Las Vegas-känsla

Tre av byggnadens sidor har budskap och symboler av neonslingor. På den övre kortsidan finns en vit blomform. På framsidan syns två streckade linjer, orden vip och åter tillsammans med en vit krumelur som skulle kunna tolkas som en signatur eller en tag. Runt hörnet står ordet vinn i gult neonljus. Åter och vinn tänds och släcks enligt en återkommande intervall.

”Jag ville punktmarkera den här delen av området, göra huset modernt med lite Las Vegas-känsla. Det blir filmiskt, något pågående”, sa konstnären i sitt invigningstal. Där beskrev han också hur speciellt det kändes att få skapa något bestående i sin egen hemstad.

Ilja Karilampi är född 1983 och är verksam i Göteborg, Stockholm och Berlin. Han hämtar ofta inspiration från samtida populärkultur och använder symboler från musikkultur, grafisk design, humor och berättelser i sin konst. Ilja är utbildad på Städelschule i Frankfurt am Main och på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hans konst har vistats i en rad separat- och grupputställningar. 2017 gjorde han en offentlig utsmyckning på KTH och Karolinska i Flemingsberg.

Läs mer: ”Ilja Karilampi tecknar i neonljus på återvinningscentral i Rannebergen”.

A Line

© Judith Hopf/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Judith Hopf, "A Line", Scandinavium, 2018 © Judith Hopf/Bildupphovsrätt 2018. © Foto: Jan Peter Dahlqvist

En orange linje rör sig lekfullt över marken och bildar ett mönster. Anar du ett ansikte eller en vinkande hand i virrvarret?

Linjemönstret, som skulle kunna motsvara hockeyspelarnas rörelse över isen eller en ringlande kö, knyter visuellt samman en stor markyta utanför Scandinavium.

Konstverket är skapat specifikt för platsen av den tyska konstnären Judith Hopf och hennes kollega Florian Zeyfang. Det är en del av Scandinaviums ombyggnadsprojekt som slutfördes 2018 och har tagits fram i samarbete med Higab, Got Event, 02landskap arkitektkontor, ABAKO arkitektkontor och Göteborg Konst.

Komplext och lekfullt

Linjen, som ser ut att vara ritad i ett enda svep, är både komplex och lekfull, strukturerad och kaotisk – precis som stämningen kan vara i väntan på att bli insläppt till arenan. Den orange färgen knyter an till Scandinaviums ursprungliga kulör och vid linjens slut ligger en orange puck i jätteformat.

En av inspirationskällorna är den amerikanske konstnären Saul Steinberg. I hans humoristiska linjeteckningar kan du ständigt hitta nya perspektiv och sätt att se motivet. Enligt Judith Hopf handlar det bland annat om att lyfta det spontana och icke-perfekta:

”Det är lite som en dröm. Du klottrar lite på ett papper och sen förstoras det upp ute på en offentlig plats. Jag gillar det för det symboliserar att små idéer och det som inte verkade viktigt kan ses ur ett annat perspektiv och i ett större sammanhang.”

Delta i verket

Judith Hopf menar också att linjen är något vi alla kan relatera till. Så här beskriver hon det:

”Två punkter på en ritning kan bli ett ansikte. Det visar också hur mycket vi människor sätter oss själva i centrum och alltid försöker spegla oss själva. Men på platsen framför Scandinavium befinner sig linjen inte på en skulptur utan direkt på marken och använder omgivningen. På så sätt kan betraktarna också vara en del av verket, inte bara spegla sig i det.”

Judith Hopf föddes 1969. Hon har sedan tidigt 1990-tal bott och arbetat i Berlin och är professor vid Staatliche Hochschule für Bildende Künste i Frankfurt am Main. Hennes konst rör sig kring objekt, installationer, grafiskt arbete, text, performance och film. Hon har bland annat haft separatutställningar vid Secession i Wien, Portikus, Frankfurt och Badischer Kunstverein.

Här kan du läsa en intervju (på engelska) med konstnären som curatorerna Åsa Norberg och Jennie Sundén gjorde i samband med invigningen.

Betongrelief

© Bror Persson © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Bror Perssons tidstypiska Betongrelief står placerad på Kobbegården i Askim. De pussellika delarna skapar olika varianter av mellanrum.

Verket är från 1968 i tidstypisk betong. Konstnären låter de pussellika delarna spela mot varandra och bilda flera olika variationer av mellanrumsformer, beroende på vilken vinkel man betraktar det ur.

Konstnären Bror Persson kom från Västmanland och levde mellan 1923 och 1996. Han studerade för Endre Nemes på Valands konstskola 1941 – 1951.

Hans konst består av skulpturer, figurmotiv och stilleben. Bror Persson finns representerad vid Moderna museet, Göteborgs Konstmuseum och Norrköpings Konstmuseum.

Ett annat av hans betongverk finns i Gårdsten, Göteborg.

Titel okänd

© "Spjäkning", Nils Olof Bonnier/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Kanske är det många som passerar förbi detta konstverk utan att tänka på det som konst. Jämfört med övriga konstverk i området sticker Nils Olof Bonniers skapelse ut med sitt väsensskilda formspråk.

Man kan associera till en väderstation, ett jakttorn eller liknande. Fyra cirkelformade delar i kuben ser ut att kunna regleras för att; betrakta? bevaka? justera luftflödet? Inte alldeles lätt att veta hur man skall tolka detta verk. Däremot väcker det tankar och funderingar.

Nils Olof Bonnier (1945-1969) som dog tragiskt, endast 24 år gammal 1969, under en skolresa med Valands konstskola till Moskva, var en udda figur i den starkt politiserade tiden på Valand. Hans uttryckssätt skilde sig i hög grad jämfört med många av skolans övriga elever och hans hållning blev starkt ifrågasatt av de mer radikala grupperingarna. Dödsorsaken har det spekulerats om i bland annat TV-program och tidningsartiklar och några menar att han blev kastad över bord för sina åsikters skull, men inget har kunnat beläggas.

Detta konstverk är det enda offentliga skulpturala verk av konstnären och som han utförde redan under sin skoltid på Valands konstskola. Nils Olof Bonnier var en av medlemmarna i den på 1960-talet omtalade konstnärsgruppen Björnligan i Göteborg och som bestod av elever från Valand.

Verket angavs tidigare här med titeln ”Spjälkning”, men efter påpekande från en av konstnärerna som också tillhörde Björnligan, Dag Nyberg, var det hans numer destruerade verk som hade den titeln, så huruvida detta verk hade en titel är okänt. Nyberg berättade också att skulpturen tillverkades av ett båtvarv i Henån och att Bonnier och Nyberg transporterade den till sin plats med en gammal risig VW-pickup.

Näcken

© Åke Pallarp/Bildupphovsrätt 2017. © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2017

Inne på Handelshögskolans gård vid Vasagatan i Göteborg är denna lustfyllt gestaltade skulptur placerad.

Tack vare de olika ytornas utseende och de starka färgerna framstår Pallarps konstverk som en ganska okonventionell stenskulptur.

På den ljusa ytan syns vad som skulle kunna vara ett par orangefärgade vattenvarelser tillsammans med fjäderlätta tunna skrivtecken framristade i relief. Högst upp sitter en slags solhatt med markerade solstrålestreck som belyser hela scenen. Baksidan består av en bokstavslek som bildar ordet ”Näcke..” (det avslutande N;et syns på framsidan) i ett skandinaviskt landskap med älv och granar.

Åke Pallarp (1933-2013) utförde detta konstverk på uppdrag av Statens Konstråd 1992. Skulpturen är utförd i röd granit och pålagd *sgraffitomålning.

* Sgraffito eller sgraffitomålning (från italienska ordet ”sgraffiare”, som betyder ”rista”) är en teknik att mönstra en putsad väggyta eller keramik genom att i det övre av två olikfärgade skikt rista in en dekor eller ett mönster, medan materialet fortfarande är mjukt. På så vis framträder mönstret med det undre skiktets färgsättning (källa Wikipedia).

Mer om Åke Pallarp (Konstnärslexikonett Amanda)

Mattan

En matta som påminner om en svunnen tid?

Området Pilegården där verket är placerat byggdes 1968. När området var nytt placerades ett flertal konstverk på de olika gårdarna. En del av dem har förfallit, gått sönder, tagits bort av olika orsaker, men några finns fortfarande kvar.

Mattan av Ralph Lundquist är en påminnelse om den tid när det mer eller mindre var obligatoriskt med en piskställning på varje gård. Numera är det inte en självklar syn i bostadsområdena.

Fotot med den lilla pojken är från 1968 när verket var nytt.

Konstnären Ralph Lundquist är född 1931 i Göteborg. Han är verksam som skulptör, målare och tecknare. Han utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, 1948–51 och vid Valands konstskola i Göteborg 1951–55, där han hade Endre Nemes som lärare.

Han är representerad på Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg finns även Lundquists verk  Gemenskap i Slottsskogen (även känd som Drakslingan), samt Fyrplint och Ringar i Gårdsten.

Venus hemlighet

Utanför Göteborgsoperans entré viskar gudinnan Venus sin hemlighet i någons öra.

Konstnären Lenny Clarhäll utförde tre konstverk till Göteborgsoperan i samband med dess invigning 1994: Venus hemlighet och Snäckan som båda står utanför entrén, och ytterligare ett konstverk med titeln Båten som hänger från taket inne i foajén. Det föreställer en kinesisk båt, fylld med krossat porslin från Ostindiefararen Götheborg.

Venus hemlighet består av tio delar i gjutjärn som är monterade till en 13 meter hög sammanhängande form. På den högra delen av konstverket kan man se kärleksgudinnan Venus som med kupad hand viskar sin hemlighet i någons öra.

Längst upp på verket syns förgyllda partier som bildar Venus hår och en rund form, som skulle kunna vara både den andra personens huvud, eller kanske en symbol för jorden. Precis som i Sandro Botticellis berömda målning Venus födelse syns en snäcka längst ner vid verkets fotända.

Lenny Clarhäll föddes 1938 och är utbildad vid Konstfack i Stockholm och Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. Han har gjort många offentliga skulpturer runtom i Sverige, bland annat ett minnesmärke över de stupade i Ådalen i Kramfors kommun.

Verket Venus hemlighet är finansierat genom enprocentregeln. Den innebär att byggande bolag och förvaltningar inom Göteborgs Stad avsätter minst en procent av byggkostnaden till konst i alla ny-, om- och tillbyggnadsprojekt.

Incantatio

En bit från entrén till Högskolan för scen och musik står en geometrisk besvärjelse och synvilla.

Skulpturen beställdes av Statens Konstråd i samband med att Artisten, byggnaden som rymmer Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet, byggdes.

”Incantatio” är italienska och betyder förtrollning eller besvärjelse och skulle egentligen kunna fungera som titel för större delen av Roland Boréns konstnärliga gärning. Förskjutningar, vridna perspektiv och märkliga lutningar går som en röd tråd genom hans två- och tredimensionella verk. Som betraktare känner du dig troligen först säker på vad du ser, men upptäcker snart att det inte alls var som du trodde.

Lurar perspektivet

Incantatio är tillverkad i svetsad, lackerad stålplåt och placerad framför entrén till Artisten. Från många håll verkar den rätvinklig, men i själva verket lurar den våra perspektiv och är skev.

Skulptören Roland Borén föddes 1956 och är utbildad på Grundskolan för konstnärlig utbildning i Stockholm, i skulptur på Konstskolan Idun Lovén och i fri konst och nya medier på Valands konsthögskola. Konstnären finns representerad på bland annat Göteborgs konstmuseum.