Som två väktare eller stolparna i en portik är Görel Stegs målade träskulpturer placerade längs Älvstrandspromenaden mot vattnet.
Utöver detta verk finns i närheten också ”Främmande fågel” av konstnären.
Utmed fasaden på Novotel vid Klippan står Jonas Lindmarks ”Havskatt”.
Skulpturen i svartfärgad betong föreställer huvuddelen av en kattfisk med sitt karaktäristiska utseende.
Innanför Eriksbergskranen på Norra Älvstranden sticker en samling båtskorstenar upp ur betongen. Av titeln att döma verkar åtminstone ett av handelsfartygen redo att lämna hamn.
På den tidigare stapelbädden, där Ostindiefararen byggdes 1996-2005, finns sedan 2013 konstnären Eric Langerts konstverk Blue Peter. Skulpturen består av ett antal betongfundament klädda i lackerad plåt och är resultatet av en tävling utlyst av Byggherrekonsortiet för Västra Eriksberg.
Formspråket för tankarna till gamla tiders fartygsskorstenar. Enligt konstnären själv ska det se ut som ”…hela handelsflottan förtöjd i bredd, beredd att stäva västerut”.
Symbolerna och färgerna på plåtarna är bland annat hämtade från de signalflaggor som tidigare användes som internationellt kommunikationsmedel inom sjöfarten. Titeln Blue Peter anspelar på en blå signalflagga med en vit fyrkant i mitten med betydelsen ”fartyget redo att lämna hamn”.
Scenografen, skulptören och formgivaren Eric Martin Langert föddes 1956 och utbildade sig på Konstindustriskolan i Göteborg. Han arbetar med stor bredd, bland annat med scenografi, utsmyckningar, skulptur, utställningsformgivning och lekparker.
Ägget (eller Påskägget), av den dansk-svenske arkitekten och konstnären Egon Möller-Nielsen, bjuder in både barn och vuxna till lek.
Skulpturen, som är utförd i målad och infärgad cement med en inblandning av krossad marmor, köptes in 1951. Idén till konstverket fick konstnären av sin då treåriga dotter, som berättade att hon längtade efter något att klättra på, gömma sig i och leka i. Han ville att hans skulpturer skulle användas av barn och har sagt: ”Om barnet har glädje av en sak, då gillas det även av de vuxna, även om det har en för dem tills vidare främmande form”.
Kanske har vi numera lättare att ta till oss hans tidstypiska formspråk, för nog är Ägget en omtyckt skulptur av både barn och vuxna.
Förslag om att flytta skulpturen till en annan mer barn- och lekvänlig plats har kommit fram under åren, men eftersom materialet är skört har man inte ansett det möjligt.
Egon Möller-Nielsen levde mellan 1915-1959 och har utfört flera lekskulpturer runt om i Sverige. Ägget finns förutom i Göteborg även i Tessinparken och Fagerlidsparken i Stockholm.
Vid den nya entrén till Stadsbiblioteket möter vi Yvonne T. Larssons tre pelare som skiljer sig markant från den stramhet man normalt förknippar med en pelares form.
Istället uttrycker de trots sin tyngd en slags lätthet med sin känsla av ett luftigt tyg som faller i mjuka veck. Pelarna, drygt tre meter höga, är gjutna i brons och sprutmålade i rött, gult och blått. Titeln på verket är Går du ofta hit, eller?
Konstnären berättar att hon ville skapa en slags motbild till Götaplatsens strama manliga formspråk och föra in en sinnlig och mer kvinnlig gestaltning till platsen. Lite längre upp på Götaplatsen, utanför Stadsteatern står två figurer i sten, en så kallad ”karyatid”, som är en pelare formad som kvinna och längre upp står den manliga motsvarigheten ”atlant” och bär upp taket över entrén och visst kan man ana att konstnären haft dessa med sig i tankarna i sitt verk.
Hon berättar vidare att hon inspirerats av bland annat Christo, konstnären som gjort sig känd för att klä in stora byggnader i tyg och av den engelsk-nigerianske konstnären Yinka Shonibare som i sina verk arbetar med frågor om kolonialism, ras och klass och ofta använder afrikanska kläder i starka färger i sina verk. Kanske kan man här hitta ledtrådar till lusten hos Yvonne T. Larsson att arbeta med färg och tyg.
I Angereds stadspark på en öppen grön yta står Hans Gothlins skulptur ”Möte”.
Konstverket består av två lätt böjda varmröda järnplåtar i en stilla kraftmätning. Med sitt konkreta formspråk mitt bland all organisk växtlighet blir kontrasten slående och förstärker på så sätt både den omgivande naturen och verket självt.
Verket tillkom i samband med det stora EU-projektet ”Utveckling Nordost” som bland annat resulterade i Angereds stadspark. Konstverket invigdes den 25 oktober 2013 och är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond.
Verket var till en början placerat bredvid en bäck i Lärjeåns ravin, men efter att ha blivit vandaliserat restaurerades verket och flyttades 2022 till en mer öppen yta i Angereds stadspark.
Precis utanför entrén till Backa teater på Hisingen står detta konstverk som tillkommit via Charles Felix Lindbergs donationsfond.
Här får alla en chans att stå i centrum på ”scenen” och underhålla sina åhörare på bänkarna, eller kanske vill man bara slå sig ner en stund i väntan på föreställningen i teatern.
Titeln på verket anspelar på Andy Warhols berömda uttalande om att ”alla kommer vara världsberömda 15 minuter i framtiden”.
Skulpturen är både ett konstverk, en scen och en sittplats. Färgsättningen har anpassats till det gula och svarta i Backateaterns byggnad.
Verket invigdes den 4 december 2012.
Vid vallgraven på Bastionsplatsen lyser ett svagt grönt ljus dygnet runt. Det skiner över en avbruten räls och sju par övergivna barnskor. Ett stenkast därifrån, inne på den judiska synagogans gård, står monumentets andra hälft.
Verket påminner om det som hände under andra världskriget, men också om att det går att ta sig igenom de mest fruktansvärda saker och skapa ett nytt liv. Initiativet till minnesmärket kom från den judiska församlingen i Göteborg.
Tanken om ett monument hade funnits i församlingen sedan 1980-talet. Men projektet var så stort att de inte helt lyckades slutföra det på egen hand. Idén var att skapa ett minnesmärke inne på synagogans innergård, ett verk som skulle innehålla namnen på alla församlingsmedlemmarnas släktingar som förlorat livet i folkmordet.
Efter att ha legat på is under en tid återupptogs projektet i slutet av 1990-talet, nu tillsammans med Göteborgs Stad. Efter samtal mellan Göran Johansson, Göteborgs dåvarande ordförande i kommunstyrelsen, och församlingen beslutades det att monumentet måste synliggöras i staden.
Samtidigt uppstod oro över att ett minnesmärke som offentliggjorde de mördades namn skulle kunna skändas och orsaka smärta för anhöriga. Lösningen blev två monument, ett på Bastionsplatsen och ett på synagogans innergård.
Mörker, väx morgondag på Bastionsplatsen kom till genom en tävling. Uppdraget gick till Kent Karlsson och verket uppfördes med 1,3 miljoner kronor i finansiellt stöd från Göteborg Stad.
När det invigdes i augusti 2009 till tonerna av det judiska blåsinstrumentet shofar var det en fyra meter hög spiralformad kolonn i brons som publiken fick se. På toppen av den lyser en fackla med grönt glas, dag som natt. Under den finns en halvcirkelformad järnvägsräls med övergivna barnskor. En bronsplakett påminner om alla de grupper som drabbades av Förintelsen.
I sin skiss till verket skrev konstnären så här:
”Skor och räls står för det realistiska och bronspelaren får stå för det levande. Jag har gjutit av insidan av begagnade skor för att synliggöra formen på rummet inne i skon. Det rum som formats genom att kroppens tyngd pressas ut mot höljet som omsluter foten och möjliggör ett personligt avtryck. Rälsen är ett exempel på objekt som är avsett att vara till människans hjälp och fördel men som kan fylla motsatt uppgift.”
Kent Karlsson, född 1945 i Göteborg, är en svensk målare och skulptör. Han utbildade sig på Konstindustriskolan och Konsthögskolan Valand i Göteborg och senare på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han har varit verksam som professor i måleri vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet och gästprofessor vid Tokaiuniversitetet i Japan.
Monumentet på synagogans innergård är formgivet av församlingens arbetsgrupp. Det består av två mörkt gråblå monument i slipad granit. På dem finns namn och årtal och bönen Kaddish i relief. Varje församlingsmedlem med släktingar som mördades under Förintelsen har skrivit sitt eget namn och därunder släktingarnas. På verket finns totalt 1641 namn. Monumentet gör det tydligt att Förintelsen fortsätter att påverka människor och samhället än idag.
Vid plaskdammen intill Mariaplan har en överdimensionerad badboll blåst upp på gräset. Lek och lust är i centrum både på platsen och för konstnären Berit Lindfeldt.
”Jag har en lust för materialet och att ta till vara på triviala värden. Det är livslustuppehållande.” Så beskriver Berit Lindfeldt sitt konstnärskap. Ofta jobbar hon med upphittade föremål. Hon låter det öppna sinnet styra processen och har skapat verk av allt från gamla stolar och sängbottnar till plastflaskor.
Med sitt stora ljusblå blankpolerade klot adderar hon en stor portion lekfullhet till Kungsladugårdsskolans storslagna fond i änden av Älvsborgsgatans allé.
Plaskdammen, i dagligt tal kallad ”Plaskis”, är en omtyckt och flitigt nyttjad plats i Majorna. Varma sommardagar är det ofta fullt av lekande barn i den grunda bassängen och läsande, solande människor ligger utspridda på grässlänterna runt omkring.
Som en jättebadboll som precis har fångats av vinden och blåst upp på land ligger skulpturen där på gräsmattan, och i de blanka prickarna speglas både omgivningen och de nyfikna som kommer nära.
Skulptören Berit Lindfeldt föddes 1946 i Stockholm och är utbildad på Konstindustriskolan och Valands konstskola. Hon har varit gästlärare vid Högskolan för Design och Konst i Göteborg, Konsthögskolan Valand i Göteborg och Konsthögskolan i Umeå och har också varit projektledare i Statens konstråd från 1994. 1998 valdes hon in i Kungliga Akademien för de fria konsterna. Hennes konst finns bland annat representerad på Göteborgs konstmuseum.
Som på en karta har Ebba Matz markerat ut det ganska anonyma torget Wavrinskys plats. Intill den 4,5 meter höga knappnålen snett nerstucken i marken är det lätt att känna sig som en miniatyrfigur i en jättes värld.
Den uppförstorade nålen med sitt röda knappnålshuvud leker med skalan och perspektivet – och ger den trafiktäta platsen en mittpunkt. Wavrinskys plats ligger på Guldhedsgatans krön mellan spårvagnshållplatserna Chalmers och Medicinaregatan. Som en ö omgiven av spårvagnar och biltrafik finns torgytan, där verket står sedan 2006.
Knappnålen är gjord i lackad, formgjuten och glasfiberarmerad plast och rostfritt stål. Den är fäst i ett kryss av plattstål infällt i torgets stenyta. Kryssets armar ligger i riktningarna norr-söder och öster-väster. Verket invigdes först 2007, ett år efter att det kom på plats. 2008 restes en likadan skulptur i Kumla.
Skulptören Ebba Matz föddes 1963 i Leksand och är utbildad på Konstskolan Idun Lovén och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Sedan 2007 är hon ledamot i Konstakademin.
Verket Här är inköpt Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
