Här ser vi en symbolisk bild av våren, på väg att knoppa ut ur sitt täcke av vinteris.
Verket donerades till Charles Felix Lindbergs donationsfond i samband med att ett annat verk av samma konstnär tillkom, en medaljong föreställande ”Johan Fredrik Carpelan”. Bägge verken placerades i Kungsparken, Göteborg.
Det andra verket saknas idag eftersom det har stulits.
I Trädgårdsföreningen står en naken guldmedaljör i brons. Dimman är verkets namn, och finns i flera exemplar.
Dimman är ett av skulptören Gusten Lindbergs mest kända verk. Ursprungligen gjorde han den i gips. Det var 1885, då han levde i Paris.
Statyn är en guldmedaljör – vid 1889 år världsutställning i Paris tilldelades Gusten Lindberg en medalj för den.
Först 1904 högg den svenske skulptören en version i marmor. Den placerades på Nationalmuseum i Stockholm.
Därefter gjöts två exemplar av Dimman som bronsskulpturer. Den första skänktes till Stockholms stad. Den andra köptes av göteborgskrögaren Sophus Petersen. Den placerades i Lorensbergsparken i Göteborg 1914. Sedan 1975 har Dimman stått vid Palmhuset i Trädgårdsföreningen.
Gusten Lindberg föddes 1852 i Stockholm som son till en sjökapten. Han var en av flera andra svenska konstnärer som reste till Paris på 1880-talet. Där lät de sig inspireras och påverkas av den moderna franska konsten.
Han tillhörde, ihop med bland andra Carl Larsson och Ernst Josephson, en grupp som kallade sig ”opponenterna”. De var en krets av 84 svenska bildkonstnärer, främst ur den yngre generationen, som organiserade sig.
1885 framförde de krav på Konstakademien om modernisering och reformering av konstutbildningen och konstnärsstödet. Kraven avvisades dock.
Gusten Lindberg finns representerad på flera konstmuseer runt om i Sverige. Tre av hans skulpturer finns på Hallwylska palatset i Stockholm. Han dog 1932 i Solna.
Verket Dimman är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
Vid Lantmilgatans spårvagnshållplats sitter en kvinna lugnt och väntar, med fötterna i kors, händerna i knät och en antydan till leende på läpparna.
Efter önskemål om att skapa en bättre miljö på platsen kring Lantmilsgatans hållplats bjöd Göteborgs Stad in tre konstnärer till en tävling. Britt Ignells förslag vann och 2001 kom bronsskulpturen på plats. Sedan dess har den kontemplerande kvinnan mött spårvagnsresenärer och boende och sett parkeringshuset på andra sidan spåret rustas upp och byggas på med bostadslägenheter.
Skulpturen föreställer en kvinna i ungefär naturlig storlek sittande på en granitsockel. Hon är klädd i långärmad tröja och långbyxor med en spetsig mössa på huvudet.
Så här säger konstnären Britt Ignell själv om sitt konstnärskap:
”Det som finns innanför och bortom har alltid intresserat mig mest. Just därför har jag så svårt att förklara vad det är jag försöker göra när jag arbetar med mina skulpturer och teckningar. Jag föreställer mig att jag försöker greppa det som rör sig inne i mina sinnen och knöla ner det i material.
Ibland kan det vara svårt att rättfärdiggöra det arbetet inför mig själv, särskilt i tider som kräver politiska och sociala ställningstaganden. I tider som vill ha konst som formulerar problemställningar eller spektakulära provokationer.
Varje konstnär, varje människa, måste vara trogen de krafter som för livet framåt. Det går inte att välja vem man är, vad som tränger sig på när energin ges utlopp. Det som går att göra är att skapa möjligheter för det som vill bli formulerat.
I bästa fall, det är vad jag hoppas på, kan jag på ett nästan magiskt sätt ladda ner någonting i mina arbeten som påverkar en betraktare. Fysiskt och sinnligt. Så att betraktaren kan få en bekräftelse på de egna inre skeendena.”
Skulptören och tecknaren Britt Ignell föddes 1957 i Göteborg och bor och arbetar i Bottna i Bohuslän. Hon utbildade sig på KV konstskola, Hovedskous målarskola och Valands konsthögskola. 1984 hade hon sin första separatutställning på Galleri Rotor. Britt Ignell är representerad vid Göteborgs konstmuseum och Borås konstmuseum. I Göteborg finns även konstverken Stillhet på Guldheden, och Torn, vid Samhällsvetenskapliga fakulteten.
Verket Väntan är inköpt Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
Petra Boréns ”Katt-flicka-fjäril” placerades i Askim år 2000.
Såhär berättar konstnären Petra Borén om verket år 2005:
”Bronsskulpturen består av en kattflicka med fjärilsvingar. Skulpturen står vänd från torget i riktning mot havet som en slags galjonsfigur för Askims Torg. Jag har tänkt mig figuren som en symbol som både beskyddar och bjuder in besökare till torget. Jag vill att kattflickan står stadigt på sin plats och håller vakt, samtidigt som fjärilsvingarna är lätta och solens strålar bildar mönster på torget och får kattflickan att flyga.”
Verket är finansierat genom Charles Felix Lindbergs donationsfond.
Två rovdjurshuvuden på varsin pelare spanar ut över Trädgårdsföreningens park. Att avgöra vilket djur de föreställer är nog inte möjligt, troligare är att de står som generell symbol för ett rovdjur.
Totem är ett av de verk som blev kvar i Trädgårdsföreningen efter att ha köpts in från utställningen Skulptur – från granit till gelé 1995. Därefter har deras vakande ögon spejat ut över parken.
Konstnären Carina Wallert levde mellan 1952–2013. Hon var utbildad vid Kungliga konstskolan och har bland annat fått Kungliga Konstakademiens stipendium, Solna kulturstipendium och Ester Lindahls stipendium. Carina Wallert gestaltade ofta olika djur i sina verk. Flera av hennes verk är placerade på svenska ambassader runtom i världen, till exempel i Angola, Förenade Arabemiraten och Israel.
Verket Totem visades först i utställningen Skulptur – från granit till gelé, som anordnades i Trädgårdsföreningen 1995, där det sedan köptes in av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
På kanten till Vallgraven söder om Kungstorget är en naken gestalt med en brinnande fackla i handen och en pyramid på huvudet på väg att kliva rakt ut i vattnet.
Verket köptes in av Göteborgs Stad på utställningen Skulptur – från granit till gelé i Trädgårdsföreningen 1995. Det är skapat av den svensk-bulgariske konstnären Vassil Simittchiev. Han är känd för sin knivskarpa humor och sitt intresse för det metafysiska och matematiska. Prometheus placerades från början på Bastionsplatsen, men flyttades senare till sin nuvarande plats.
Pyramiden är en symbol för eld och den avbildade gestalten är titanen Prometheus. Han är huvudfigur i den grekiska myten om hur elden och förmågan att skapa konst stals från gudarna och gavs till människorna. Prometheus förbrytelse räknades i det antika Grekland som ursprunget till all konst och vetenskap.
Tillsammans med sin bror Epimetheus hade han fått i uppgift att skapa alla levande varelser på jorden och ge dem det de behövde. Brodern Epimetheus var ansvarig för att ge positiva egenskaper åt varje djur. När det blev människans tur fanns det inget kvar. Prometheus beslöt därför att stjäla elden och konstskickligheten och ge dem till människorna. Som straff blev han bunden vid en klippa och ständigt hackad i sin lever av fåglar.
För Vassil Simittchiev var den konstnärliga idén minst lika viktig som genomförandet. 1974 lämnade han ett Bulgarien med uttalade politiska och konstnärliga förhållningsregler, för Sverige och friheten att tänka och uttrycka sig. Hans sätt att fullt ut ta till vara den rätten löper som en röd tråd genom hans konstnärskap. Bland hans verk finns en glastäckt kaj och en gata i hela regnbågens färgspektrum. I sin separatutställning i Lunds konsthall 1981 klädde han hela konsthallens fasad med reflekterande folieplåt så att förbipasserande kunde se sig själva och sin omvärld i den blanka byggnaden.
Vassil Simittchiev föddes 1938 i Bulgarien och utbildade sig i teckning, skulptur och måleri på Konstakademien i Sofia. Från 1962 verkade han som skulptör med ett tjugotal verk i brons, trä och sten i socialrealistisk stil, mest i monumentala format. 1975 fick hans fru, balettdansösen Erika Kujel, arbete i Malmö och de flyttade tillsammans till Sverige. Simittchiev är representerad vid bland annat Kalmar konstmuseum och Moderna museet i Stockholm. Han var tidigare också professor i skulptur vid Konstfack i Stockholm.
Verket Prometheus är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
En skeppshund på en livflotte, en rykande vulkan och en sjömansgosse. Trion på Stigbergstorget är skapad av konstnären Bianca Maria Barmen.
2003 invigdes det tredelade verket som är placerat på en upphöjd kullerstensyta.
Bianca Maria Barmen är främst känd som skulptör, men arbetar också med akvareller, teckningar och fotografi. Möten är ett återkommande tema i hennes lågmälda konst och handlar ofta om samspel mellan människor och djur.
Bianca Maria Barmen föddes 1960 i Malmö. Hon startade sin utbildning på arkitektlinjen vid Lunds Tekniska Högskola och gick sedan på Grundskolan för konstnärlig utbildning i Stockholm, Hovedskous konstskola i Göteborg och på Det Kongelige Danske Kunstakademi. 1992 hade hon in första separatutställning på Galleri Forum i Stockholm.
Verket Ett segelfartyg sover i hamnen är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
På en linje som löper runt ett klot är alla stjärntecknen inristade. Ovanpå klotet vilar ett lejon där två spädbarn försöker hålla balansen på dess rygg.
Att konstverket handlar om astrologi i någon form är inte svårt att gissa. Två av astrologins stjärntecken nämns redan i titeln. Huruvida konstnären var intresserad av astrologi vet vi inte men möjligen ville hon i detta verk förmedla sin och astrologins uppfattning om betydelsen av hur vi formas som människor beroende på stjärnornas- och planeternas position vid födelseögonblicket.
På verket finns texten ”De tolv tecknen – Himlens portar” ingraverad.
Skulptören Inga-Louise Lindgren levde 1928–2014 och var utbildad bland annat vid konsthögskolan Valand. Lindgren har gjort många offentliga skulpturer runt om i Sverige. I Göteborg återfinns bland andra Barnmorskan Johanna Hedén vid Östra Sjukhuset och Möte vid Hvitfeldtsplatsen.
Verket Klotet, lejonet och tvillingarna är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
I samband med om- och nybyggnation på Radiotorget togs konstverket ner men sätts upp på en mer central plats på torget så snart arbetet är klart.
En sjöman, kanske nyss hemkommen från sin senaste resa, står med sin säck på axeln nöjd över att äntligen vara hemma igen.
På Pölgatan inne i Gathenhielmska kulturreservatet vid Stigbergstorget står sedan den 1 september 1996, då verket invigdes, denna skulptur föreställande en sjöman.
Området är ett av stadens äldsta och bäst bevarade, med byggnader från 1700-och 1800-talet och denna scen kan mycket väl en gång ha utspelats här.
Konstnären Eino Hanski bodde själv på Pölgatan under en längre period. Han inspirerades till sjömansskulpturen av titelfiguren i författaren och regissören Anders Wällheds bok Stigbergs-Lasses visor.
Författaren och konstnären Eino Hanski (1928-2000) föddes i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och familjen flydde senare därifrån i samband med tyskarnas belägring av staden. 1945 anlände de till Sverige. Tjugo år senare, 1965, debuterade han som författare och kom att skriva närmare 20 böcker. Många av hans böcker behandlade tiden i och flykten från Sovjetunionen.
Först på senare år började Hanski skulptera och han kom att göra flera offentliga verk i Göteborg. Förutom Stigbergs-Lasse har han bland annat gjort statyn av Evert Taube vid Göteborgsoperan och porträttet av Sten-Åke Cederhök på Liseberg.
Verket Stigbergs-Lasse (Sjömannen) är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
Luckebas är en tidigare benämning på en signalman. Med sin placering uppmärksammar skulpturen hamnens och dess arbetares betydelse för Sverige och staden Göteborg.
Signalmannens eller luckebasens arbete var att ha uppsikt över arbetsområdet där fartygen lastades och lossades. I uppgifterna ingick att göra riskbedömningar, kontrollera materialets skick, att luckorna var säkrade, stropparnas belägenhet och kättingarnas dimension. Allt för att fartygets last skulle vara tillförlitligt fastgjord inför avfärd och att undvika olyckor i samband med lossning.
Bronsskulpturen är placerad på ett inhägnat område dit allmänheten inte har tillträde.
Konstnären Lars Lindekrantz föddes i Göteborg 1915 och var skulptör och silversmed. Han dog 1993. Luckebas färdigställdes efter hans död och placerades i Göteborgs hamn 1995.
Luckebas är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
