Gläntan

Gläntan © Conny Karlsson Lundgren, 2023. Foto: Lo Birgersson.

”Gläntan” av konstnären Conny Karlsson Lundgren är Göteborgs hbtqi+monument och består av flera delar som gör nedslag i olika tider och platser. Monumentet är baserat på en mängd röster, erfarenheter och berättelser från Göteborgs hbtqi+historia.

Hör och se konstnären Conny Karlsson Lundgren berätta om verket:


Gläntan
tar plats på Esperantoplatsen bredvid de äldre tegelbyggnaderna nära kanalen, och bildar både en mötesplats och scen.

En del av konstverket består av tre rosa lager, som är placerade ovanpå varandra. Varje lager representerar ett verkligt rum som är hämtat ur Göteborgs hbtqi+historia. Inget av rummen finns kvar idag, men är alla avbildade enligt sina ursprungliga planritningar i skala 1:1 och i samma riktning som de en gång stod.

Dansgolvet

Den rosa markstenen visar planlösningen av dansgolvet på nattklubben Touch, som låg på Esperantoplatsen på bottenplan i RFSL:s lokaler. RFSL flyttade in i tegelbyggnaden 1986 och huserade där i 13 år. På nattklubben rörde sig ett myller av besökare och här initierades många sociala kontakter och intima möten genom åren.

Förutom nattklubben Touch fanns här Hellmans kafé, bokhandeln Rosa Rummet och ett bibliotek. Lokalerna vid Esperantoplatsen var centrala i organisationens arbete med att hindra smittspridningen av hiv och aids.

Efter att klubben lades ner har lokalerna använts av andra kommersiella verksamheter.

Köket

Det mellersta lagret visar planlösningen av köket i det feministiska kollektivet ”Högst upp” på Erik Dahlbergsgatan 20. Kollektivet huserade i lägenheten på fjärde våningen från 1970-talet fram till 2017, men enligt vissa uppgifter fanns här ett kollektiv redan på 1950-talet.

”Högst upp” var en öppen plats där framför allt kvinnor, lesbiska, queerfeminister och transpersoner rörde sig över tid.

På en av toaletterna fanns kollektivets gemensamma anteckningsböcker, som blev ett arkiv över de många funderingar och tankar som rörde sig mellan väggarna. Köket var lägenhetens nav, där fester, diskussioner, politiska möten och andra sammankomster ägde rum.

Efter 2017 omvandlades den stora lägenheten till flera bostadsrätter.

Sovrummet

Det översta lagret visar sovrummet hos ”Josefin”, vars hem på Södra vägen 60 var en av flera hemliga mötesplatser för homosexuella män, innan homosexuella handlingar avkriminaliserades 1944. Gemenskapen hos ”Josefin” kretsade kring att dela erfarenheter, begär och berättelser, lyssna på musik och dansa tillsammans.

Flera av de som vistades hemma hos ”Josefin” hade flytande könsidentiteter och refererade till varandra med kvinnligt kodade namn.

Under 1930-talet skedde en av de sista rättegångsprocesserna mot homosexuella i Göteborg, som var riktad mot kretsen av män som brukade träffas i lägenheten, bland andra ”Josefin” själv.

Huset är sedan länge rivet och ersatt av annan bebyggelse.

Kuddarna

Ovanpå det översta lagret ligger tre kuddar i rosa marmor. Kuddarna är avbildningar av samtida hbtqi+personers huvudkuddar och är en påminnelse om alla de privata liv och intima begär som har exponerats och förvandlats till politik i kampen för lika rättigheter.

Kuddarna samlades in våren 2023 av konstnären Conny Karlsson Lundgren genom en utlysning riktad till Göteborgs hbtqi+gemenskaper, där personer uppmanades att skicka in ett foto på sin huvudkudde tillsammans med ett minne eller en berättelse.

Tre av huvudkuddarna har 3D-skannats efter en natts användning, och därefter skulpterats i rosa marmor.

Rörelsen – linje i mässing

Runt omkring på marken löper en linje i mässing, som symboliserar vägen för marschen för lika rättigheter under den första frigörelsehelgen i Göteborg 1981. I konstverket sluter sig mässingslinjen där den börjar – ett sätt att visa att vägen mot lika rättigheter inte är rak, utan snarare labyrintisk, och att kampen inte tar slut.

Redan 1975 hade Göteborg sin första homodemonstration, som arrangerades av Lesbisk Front och Homosexuella socialister i samband med RFSL:s kongress. Men det var först sommaren 1981 som Göteborg fick sin första frigörelsehelg, där en samling på över 300 hbtqi+personer från de nordiska länderna tillsammans marscherade i kamp för lika rättigheter. Marschen gick från Gustav Adolfs torg via Östra Hamngatan, Avenyn, Berzeliigatan till Burgårdens gymnasiums aula.

Intim glänta

Hela platsen ramas in av en träddunge, som skapar känslan av en intim glänta – en spegling av stadens många parker och mellanrum som har fungerat som alternativa rum för begär.

Men Gläntan är inte tänkt att bara vara ett monument över det förflutna, utan också en plats för att blicka framåt och drömma.

Konstnären Conny Karlsson Lundgren har berättat om konstverket:

Gläntan kan vara en plats som i sin hemliga natur känns som bara din, men fortfarande är en del av det offentliga. Platsen öppnar upp för ett djupt andetag och erbjuder ett tryggt rum. Här kan vi samlas för politiska möten, och för att dejta, vila, samtala, bråka, hångla, minnas, planera, fantisera eller dansa tillsammans under bar himmel. Vårt arbete kanske precis har börjat, men om allt blir sagt och gjort är Gläntan inget mer eller mindre än en fantastisk plats för ett party.”

Öppet arkiv

Hbtqi+monumentet Gläntan är finansierat av Charles Felix Lindbergs donationsfond, efter att kommunfullmäktige i Göteborg antog en motion från Göteborgs Stads HBTQI-råd 2018 om att skapa ett monument.

Hbtqi+ står för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queerpersoner och intersexuella. Pluset betyder att fler identiteter kan räknas in i begreppet.

hbtqi.goteborgkonst.se finns ett öppet arkiv över hur konstprojektet gick till och vilka som var involverade.

Konstnären Conny Karlsson Lundgren föddes 1974 i Västervik och är baserad i Stockholm. Han är utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg. I sin konst arbetar han med film, performance och arkivmaterial, och utforskar gränser mellan en social, politisk och privat identitet. I produktionen av Gläntan har han haft ett nära samarbete med New Order Arkitektur.

Haven – a safe place

© Stuart Ian Frost, 2021. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2021

I Stuart Ian Frosts konstverk får en död ek nytt liv. Ett tatuerat mönster av borrhål ger eken en iögonfallande ytstruktur. 

2016 startade en stor satsning i Göteborg med namnet Gothenburg Green World. Projektets ambition var att sätta staden på kartan som Nordens främsta trädgårdsdestination.

Utöver popup-parker på Avenyn, rosfest i Trädgårdsföreningen och bussturer till stadens parker gjordes också ett samarbete med den italienska skulpturparken Arte Sella, som gick ut på att visa olika konstverk inom genren ”land art” i Botaniska. Konstgenren fokuserar på mötet mellan konstnären och naturen, och verken är ofta skapade av material som med tiden kommer att brytas ned och så småningom återgå till naturens kretslopp.

Två av verken som visades blev permanenta och ett av dem är den brittiske konstnären Stuart Ian Frosts verk Haven – a safe place, ett platsspecifikt konstverk av en död ek, som trots att den är död kan stå i många år till.

Rutmönster av borrhål

Med träborr i olika storlekar har konstnären ”tatuerat” in ett varierat mönster över hela trädets yta. Från marken och uppåt ser man ett genomgående rutmönster uppbyggd av borrhål.

Vid roten där stammen är som tjockast är rutorna mindre, för att längre upp på trädets smalare grenar bli större. Att omvandla ett döende träd till något annat mitt bland levande växtlighet blir en ögonöppnare där man plötsligt ”ser” och lägger märke till både det omvandlade trädets form och ytstruktur och den omgivande naturen. I stället för att sågas ner får den gamla eken ett nytt liv under en begränsad tid.

Det andra konstverket som fick vara kvar i Botaniska efter samarbetet med Arte Sella är den koreanske konstnären Lee Jaeyhos verk med den kryptiska titeln 0121-1110=116045.

Respekt för naturen

Stuart Ian Frost är en engelsk konstnär född 1960, bosatt och verksam i Norge. Han är utbildad på bland annat Royal College of Art, London, England. Hans platsspecifika konstverk finns i princip över hela världen och han har haft separatutställningar i bland annat Norge, Finland, Peru, Portugal, England och Tyskland.

Hans konstnärskap genomsyras av en stor hänsyn och respekt till naturen och han använder i princip bara material han finner i naturen som kan ”skördas” utan att skada något levande.

Romano­Parken – Sång om en plats

Överblick där man ser platån, bänken, trädet, hjulet och skulpturen som föreställer de lindade skorna.
RomanoParken - Sång om en plats på Stadsmuseets innergård © Knutte Wester/Bildupphovsrätt 2020. Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2020

RomanoParken – Sång om en plats är ett konstverk av Knutte Wester som gestaltar en mosaik av romska erfarenheter och minnen. Främst är verket en plats, som består av flera delar: ett namn, fyra skulpturer, en platå, en skylt, ett träd och ett ljudkonstverk.

Konstnären Knutte Westers ursprungliga uppdrag var att skapa ett minnesmärke över romernas historia i Göteborg, men efter många samtal med personer ur den nationella minoriteten romer formulerade han om sitt uppdrag. Det var omöjligt att skapa ett minnesmärke som sammanfattar eller symboliserar en romernas historia. Istället har Knutte Wester skapat en konstgestaltning där många känslor, minnen och berättelser får finnas samtidigt, och där lyssnandet som metod har varit centralt.

Många av dem som Wester intervjuade i arbetet med verket vittnade om avsaknaden av en fast plats. RomanoParken är därför tänkt att vara just en plats, fysiskt såväl som i minnet och tanken. Platsen knyts samman genom ljudverket, där vi kan ta del av minnesfragment från alla de berättelser som har gett upphov till konstverket som helhet. Här finns minnen så svåra att man inte vill minnas, men också minnen av kärlek och värme mitt i kylan.

Förutom ljudverket består gestaltningen av en platå i trä och fyra skulpturer i brons, som föreställer en siluett av ett hus eller ett hem, ett par skor av lindade tygremsor, ett vagnshjul och en bänk med knutna händer som knoppar.

Ska flyttas efter Västlänken

Från maj 2020 till februari 2022 var verket tillfälligt placerat på Stadsmuseets innergård.

När bygget av Västlänken är klart kommer RomanoParken – Sång om en plats att installeras permanent i den framtida Bergslagsparken mellan Centralstationen och Regionens hus (förr kallad BJ-parken). Till dess är verket magasinerat.

Gestaltningen kommer att placeras vid ett av parkens äldsta träd, en alm. Inuti platån kommer ett litet blommande träd att planteras, som en symbol för framtiden, eller kanske ett försök till förlåt. Platsen är inte slumpmässigt vald – under 1950-talet fanns en romsk bosättning där som drevs bort.

RomanoParken är på så sätt inte ett färdigt konstverk, inte en färdigdefinierad plats. Det lilla trädet kommer att växa med tiden, liksom berättelserna växer från förr in i framtiden.

Konstnären Knutte Wester (född 1977 i Eskilstuna) är konstnär och filmare. Han är utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå universitet och Wits University i Johannesburg. I sin konst lyfter han ofta upplevelser av att hantera och leva i en orättvis omvärld.

Verket RomanoParken – Sång om en plats är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.

Här kan du läsa mer om verket och en intervju med konstnären Knutte Wester.

goteborgkonst.se/romanoparken kan du både lyssna på och läsa en transkribering av ljudverket på svenska. Du kan också läsa översättningar av ljudverket på de romska varietéerna arli, gurbeti, kaale, kelderash, lovari, resanderomani och rumungri.

Minnes­monument, Backabrandens offer

Minnesmonument, Backabrandens offer © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014
Minnesmonument, Backabrandens offer © Claes Hake/Bildupphovsrätt 2018. Foto: © Jan Peter Dahlqvist, 2014

63 namn som stjärnor på en djupblå himmel. Det blankpolerade, böjda granitmonumentet hedrar alla de ungdomar som omkom i diskoteksbranden vid Backaplan 1998.

Natten mellan den 29 och 30 oktober 1998 utbröt en av de svåraste brandkatastroferna i Sverige i modern tid. Den Makedoniska föreningens lokal på Backaplan brann och 63 ungdomar omkom. Den yngste var tolv år och den äldsta tjugo. 162 skadade ungdomar fördes till sjukhuset.

Morgonen därpå var Göteborg en stad i sorg. Samma kväll hölls en minnesgudstjänst i Göteborgs domkyrka där statsminister Göran Persson närvarade.

En hel stads trauma

År 2000 fälldes fyra ungdomar för att ha anlagt branden. Motivet var att en av dem nekats gratis inträde till festen. Idag har lokalen renoverats och används av Föreningen Brandoffrens anhöriga för att utbilda ungdomar i vilka konsekvenser en brand kan få.

Claes Hakes minnesmonument i blåskimrande norsk granit stod klart 2008 på tioårsdagen av branden. Över tusen människor deltog i invigningen som hölls med fackeltåg, tal och nykomponerad musik. På de fem sammanfogade stenskivorna är namn och ålder på alla de ungdomar som omkom ingraverade. Både platsen och minnesmärket är symboler för en hel stads trauma.

Claes Hake är född 1945. Han utbildade sig i måleri på Valands konstskola i Göteborg och inriktade sig senare på skulptur. Han har arbetat med allt från plast, lera, gips och brons till skulpturer huggna i sten.

I Göteborg har han skapat flera välkända offentliga konstverk, däribland Bohuslän vid Centralstationen och Solringen i Renströmsparken.