Från havets skum till världens bästa staty. Den knidiska Afrodite är en av fyra antika skulpturer som pryder trappan upp till Göteborgs konstmuseum.
Kärleksgudinnan som just är på väg att ta sig ett bad kom till Götaplatsen 1931 tillsammans med de tre statyerna Spjutbäraren, Diskuskastaren och Sårad Amason. Skulpturen är en bronsavgjutning av en kopia av den antika konstnären Praxiteles original. Namnet berättar att originalstatyn stod i Euploias tempel i staden Knidos, en stad som under antiken var en rik och betydande huvudort för Afroditedyrkan.
Afrodite är den grekiska mytologins kärleks- och fruktbarhetsgudinna och sägs ha uppstått ur havets skum. Hon representerar kärlekens sensuella sida, skönheten och familjelivet, och dyrkades av sjömännen som havets härskarinna. Enligt myten var hon dotter till Zeus och Dione.
Pionjär i att avbilda kvinnans kropp
Praxiteles var en populär konstnär i den antika världen. Med Den knidiska Afrodite blev han en av de första som porträtterade den nakna kvinnokroppen i naturlig storlek. Skulpturen ansågs också vara världens bästa staty av den romerske författaren och naturfilosofen Plinius. Praxiteles gjorde flera andra statyer av Afrodite och hennes son Eros. Som modell för Afroditeverken hade han sin älskarinna, Fryne.
Ett original kvar
Många av Praxiteles skulpturer kopierades och hans verk är framförallt kända genom romerska kopior. Praxiteles själv arbetade mest i marmor och var särskilt berömd för sin skickliga ytbehandling där marmorytan blev en illusion av hud.
Det enda kända existerande originalverket av konstnären är marmorskulpturen Hermes bärande barnet Dionysos som hittades i Heratemplet i Olympia. En antik kopia av Den knidiska Afrodite finns i Vatikanen. Där har hennes underkropp dolts av ett bleckplåtsdraperi.
Verket Den knidiska Afrodite är bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.