J.A Wadman

Johan Peter Molin, "J A Wadman". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018
Johan Peter Molin, "J A Wadman". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2018

Johan Anders Wadman verkade som poet och diktare i Göteborg och kallades ”Göteborgs Bellman”. År 1869 avtäcktes bysten föreställande honom i Lorensbergsparken. 

Wadman föddes 1777 i Karlskrona och kom till Göteborg 1814. Han hade dessförinnan arbetat som informator och lärare i Sverige och Finland. Han deltog senare även i fälttågen i Tyskland, Belgien och Norge 1813-14, där han under befattningen kommissarie hade som uppgift att ta hand om sjukvårdsförrådet.

Det var då som det, på sin tid, bevingade begreppet ”Utsupet, sa Wadman” myntades. Svaret syftade på en fråga från ansvariga myndigheter om var det brännvin fanns som ingick i läkemedelsförrådet.

Skalden J.A Wadman fick aldrig någon större ekonomisk framgång i sitt diktande och dog utfattig år 1837 i sin lägenhet på Kvarnbergsgatan i Göteborg.

Hans samlade skrifter publicerades i tre utgåvor under åren 1855-56, dock med ändringar av ”anständighetsskäl”, då man ansåg att Wadman var alltför grov i sitt språk.

Medlemmar i ordenssällskapet Göta Par Bricole finansierade porträttet som utfördes av konstnären Johan Peter Molin, som även gjort skulpturen Bältespännarna.

2012 placerades bysten av Wadman i Vasaparken. Dessförinnan hade den stått i Lorensbergsparken och Kronhusparken.

Bältespännarna

Johan Peter Molin, "Bältespännarna". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004
Johan Peter Molin, "Bältespännarna". © Foto: Jan Peter Dahlqvist, 2004

Längs Avenyns gångstråk mittemot Stora teatern utspelas en kamp mellan två mansfigurer av brons. Vad de slåss om berättas i bildsekvenser  längs skulpturens sockel.

Bältespännarna är en nationalromantisk skulptur av Johan Peter Molin. Den föreställer två män som slåss om samma kvinna genom den mytiska tvekampsformen spänna bälte. De två stridande parterna fick varsin kniv och spändes sedan ihop med ett bälte kring midjan.

Text från den fornnordiska Eddan

På sockeln berättar reliefer om bältespännardramats olika faser. På tre av sidorna finns slingrande ormliknande runor. Molin hade redan tidigt i arbetet med verket bestämt sig för att inkludera texter från den fornnordiska Eddan i runskrift på skulpturens sockel. Detta innebar vissa svårigheter då Eddan inte är skriven med runskrift och han fick därför ta hjälp av olika språkforskare för att få till detta korrekt.

Den text som återges är från Den Äldre Eddan och ingår i sångerna från Hamdismal och Havamal. På den horisontella raden med runor lyder orden översatt:

ensam är jag worden, som asp i holti (lunden)
fattig på fränder, som furen på quistar 

Det är dock först i den omgjutna bronsversionen från 1914, (som i sin tur är en kopia av den som är placerad vid Nationalmuseum i Stockholm från 1867), som runskriften finns med på sockeln.

Bältespännarna blev en av sin tids mest uppmärksammade skulpturer i Europa och gav upphov till både dikter, romaner samt en opera i Österrike. I Sverige visades skulpturen för första gången i Stockholm 1860. Den ställdes senare ut i Berlin och därefter på världsutställningen i London 1862.

Förstörd av havsluften

Den första versionen som invigdes 1863 och var utförd i bronsbelagd zink beställdes och bekostades av välbeställda göteborgare. Men materialet var inte bra ur hållbarhetssynpunkt och skulpturen började vittra sönder av den göteborgska havsluften. För att rädda den gjordes denna avgjutning i brons som stod klar 1914.

Den gamla zinkversionen såldes till Vänersborg. Även där ersattes den med en bronsavgjutning 1964. Ytterligare en version finns i Mästarnas Park i Hällefors.

Två svenska ministrar

Som en kuriositet kan nämnas att när Molin arbetade med modellen till Bältespännarna i Rom besöktes han av två vänner, skalden Gunnar Wennerberg och historikern Hans Forsell. De fick då agera modeller till de två kämparnas huvuden. 1870 blev Gunnar Wennberg utsedd till ecklesiastikminister (utbildningsminister) och några år senare, 1875, blev Hans Forsell utsedd till finansminister.

Johan Peter Molin levde mellan 1814 och 1873. Han föddes i Göteborg och studerade i Köpenhamn, Rom och Paris. 1855 blev han professor i skulptur vid Konstakademin i Stockholm. I Kungsträdgården, Stockholm, finns Molins berömda verk Molins fontän och Karl XII-statyn.

Verket Bältespännarna är delvis bekostat av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.